SVT, SR, DN och SvD har ingått ett samarbete om s k faktakoll. Det sägs vara i syfte att motverka desinformation och öka medvetenheten om källkritik. Det sägs också vara i syfte att granska påståenden av politiska makthavare, men också påståenden som fått spridning i sociala medier.
Initiativet ter sig dock en smula underligt när dessa medieaktörer samtidigt har uppvisat uppenbara brister i sin egen faktakoll och källkritik när det gäller faktaresistens och förmedling av ‘fake news’. Exempelvis har dessa medieaktörer visat på oförmåga att ha faktakoll och vara källkritiska när det gällt påståenden från statsministrarna Reinfeldt och Löfven.
Samhällsdebatten fördummas med statsministrar à la Reinfeldt och Löfven som verkar sakna förmåga till verklighetsförankring och eftertanke som är i takt med samhällsutvecklingen. Den fördummas ytterligare när SVT, SR, DN och SvD verkar vara ovilliga eller rent av oförmögna att påvisa att Reinfeldt och Lövfen farit med osanningar och på så vis bidragit till desinformation och bristande källkritik i viktiga samhällsfrågor.
Reinfeldt och Lövfen verkar inte besitta förmågan att ta till sig fakta och förlita sig på fakta, utan framstår som i det närmaste faktaresistenta i flera ekonomiska (statliga och kommunala) och sociala (dvs religiösa och kulturella) sammanhang.
Reinfeldt och Löfven framstår som naiva och självgoda understödda av SVT, SR, DN och SvD. De agerar tillsammans som nyttiga idioter åt politiska extremister, kulturella fanatiker och religiösa fundamentalister. Deras faktaresistens bidrar till ojämlikhet, splittring och intolerans i det svenska samhället.
Officiell statistik (SCB), svenska nationalekonomiska studier och internationell kulturforskning påvisar att flera av Reinfeldts och Lövfens ekonomiska och sociala påståenden understödda av SVT, SR, DN och SvD inte är förenliga med gängse kunskap i forskning.
Exempelvis, när det gäller de fiskala effekterna av invandring på svensk samhällsekonomi (dvs de är negativa, inte positiva sedan 70-talet), nyanländas färdigheter (dvs de är låga, inte höga ) och religiösa samt kulturella olikheter (dvs de är stora, inte små, med ojämlik kvinnosyn och hedersrelaterat förtryck) för att nämna några exempel, men som bemötts med total faktaresistens.
Reinfeldt och Löfven har kunnat vidhålla sina faktaresistenta påståenden av ekonomisk och social karaktär i tid och otid med okritiskt stöd (avsaknad av källkritik) och bristande faktakoll av SVT, SR, DN och Svd trots att verkligheten i form av offentlig statistik och nationell samt internationell forskning under lång tid påvisat att de inte har stöd för flera av sina påståenden.
Reinfeldt och Löfven kan i den ena intervjun (eller föredraget) efter den andra hänvisa till oseriösa källor eller kan t o m slippa ange källor för sina faktaresistenta ekonomiska och sociala påståenden gällande det svenska samhället, utan att SVT, SR, DN och SvD tar sitt granskande ansvar när det gäller faktakoll och källkritik.
I förlängningen leder faktaresistenta påståenden av ekonomisk och social karaktär à la Reinfeldt och Löfven som inte granskas av SVT, SR, DN och SvD till en oseriös och osaklig samhällsdebatt.
Hur länge skall s k faktaresistens à la Reinfeldt och Löfven tillåtas frodas i det svenska samhället innan journalister och media i allmänhet, SVT, SR, DN och SvD i synnerhet, tar sin roll på allvar att granska makthavares faktaresistenta påståenden beaktande av konsekvensneutralitet, dvs granskande journalistik utan känslomässiga, politiska, religiösa eller kulturella vinklingar och hänsynstaganden?
Hur länge skall s k faktaresistens à la Reinfeldt och Löfven med stöd av SVT, SR, DN och SvD tillåtas frodas i samhället i stort innan människor på bred front reagerar och visar sitt motstånd i både ord och handling?
SDs framgångar i riksdagsval och framväxten av alternativa medier med sina öppna kommentarsfält är dock en indikation på både ord och handling.
Reinfeldt och Löfven kan med stöd av SVT, SR, DN och SvD obehindrat fortsätta utnyttja sina mediala plattformar till att basunera ut faktaresistenta påståenden och därmed urholka förtroendet för statsministerämbetet.
Det har blivit kutym att svenska statsministrar kan fara med osanning och dessutom tillåts fara med osanning med stöd av SVT, SR, DN och SvD utan att bli ställda till svars för sina faktaresistenta påståenden inom vissa politiska områden.
SVT, SR, DN och SvD har missbrukat sin mediala makt som bidragit till ett bristande förtroende för dem hos allmänheten när detta gäller faktakoll och källkritik.
Granskande journalistik av makten och dess makthavare à la SVT, SR, DN och SvD lever inte upp till konsekvensneutralitet – ett journalistiskt haveri som gynnar politiska extremister, kulturella fanatiker och religiösa fundamentalister
nordinavia.se 