Medias rapportering av väljarsympatiundersökningar är okritisk samtidigt skyller opinionsinstituten ifrån sig

Förtroende är lågt för väljarsympatiundersökningar och särskilt efter att dessa haft fel under 2016 när det gäller exempelvis Brexit, fredsuppgörelsen i Colombia, valet på Island och nu senast det amerikanska presidentvalet.

Förtroendet för väljarsympatiundersökningar är också lågt på grund av att medias rapportering av dessa ofta är okritisk. Exempelvis, journalister torgför spekulativa kommentarer och långtgående slutsatser när det gäller ökningar och minskningar i väljarstödet för olika partier som ofta ligger inom den statistiska felmarginalen. Det betyder alltså att en förändring lika gärna kan vara en slumpmässig sådan och därmed en icke-förändring.

Förtroendet för väljarsympatiundersökningar är dessutom lågt på grund av att opinionsinstituten inte upprätthåller tillräckliga krav avseende giltighet och tillförlitlighet på undersökningarna för att genomföra dem på lämpligt vis. De är väl medvetna att om de själva avböjer att genomföra en undersökning så genomförs undersökningen av ett annat opinionsinstitut.

Osäkra resultat, medias okritiska granskning och opinionsinstitutens otillräckliga kravspecifikation har därmed lett till en ond cirkel som successivt urholkat förtroendet för väljarsympatiundersökningar.

Medias okritiska rapportering av väljarsympatiundersökningar är därför bekymmersam. Samtidigt skyller den privata opinionsinstituten ifrån sig när de säger att uppdragsgivare (ofta medieredaktioner) inte är villiga att betala de kostnader som behövs för att kunna leverera ett resultat som är giltigt och tillförlitligt.

Medieredaktioner måste bli bättre på att rapportera dessa undersökningar sakligt och opartiskt. Samtidigt måste opinionsinstituten förbättra metodmässiga giltigheten och tillförlitligheten i sina undersökningar.

Exempelvis, de senaste svenska väljarsympatiundersökningarna för november framstår i allra högsta grad som osäkra när det gäller giltighet och tillförlitlighet för SD. Dessa visar på att partiet har ett väljarstöd som varierar från cirka 16% till 25% på grund av vilken metod som använts av opinionsinstituten.

När det gäller SDs underskattade väljarstöd i varje riksdagsval sedan 2006 fram till 2014, och som sannolikt gällde för Brexit och Donalt Trump, är den stigmatisering baserat på illasinnade epitet som politiker och media målat upp kring partiet. Denna påverkar människors vilja att svara ärligt.

Det upplevs inte vara socialt önskvärt eller acceptabelt att visa öppet stöd för SD. Därmed får skillnaderna mellan de undersökningar där människors deltagande kan vara anonymt (eller inte) påverkan på det väljarstöd som rapporteras för detta parti.

Media måste därför bli bättre på kritisk rapportering av dessa väljarsympatiundersökningar samtidigt som opinionsinstituten måste bli bättre på att genomföra sina undersökningar så att de väger in människors benägenhet att svara på ett sätt som upplevs som socialt önskvärt eller acceptabelt när det gäller SD.

Förtroendet för väljarsympatiundersökningar kan bara återupprättas om de resultat som rapporteras upplevs vara giltiga och tillförlitliga.

%d bloggare gillar detta: