Det folkliga missnöjet mot det politiska etablissemanget i Sverige handlar inte bara om den förda migrations- och integrationspolitiken. I folkdjupet bubblar ett missnöje som bottnar i deras självupptagenhet och arrogans gentemot vanliga människor i samhället.
Ledande politiker och myndighetschefer kan i Sverige begå allvarliga fel, vara osakliga och partiska, oansvariga i beslutsfattande, oaktsamma med skattemedel, bryta mot gällande regler, lagar och förordningar, utan att detta får några personliga negativa konsekvenser och straffrättsliga påföljder.
I stället för att ställas till svars belönas de med lukrativa omplaceringar, reträttpositioner eller politiska tillsättningar i kommuner, landsting, stat och myndigheter (inrikes och utrikes), trots att de visat på bristande omdöme, avsaknad av ansvarstagande, inkompetens och allmän oduglighet.