Religiösa och kulturella bevekelsegrunder som leder till könsdiskriminering (liksom all annan diskriminering) i det allmännas tjänst borde vara 100 procent oacceptabelt i roller som politiker och myndighetsutövare.
Debatten kring betydelsen av att politiker och myndighetsutövare könsdiskriminerar är oftast alltför snäv och felriktad. Den borde inte handla om huruvida könsdiskriminering är acceptabelt eller inte, på grund av religiösa eller kulturella skäl, utan att alla former av diskriminering bryter mot grundlagen och är därmed olagligt i det allmännas tjänst.
Sveriges grundlag är glasklar när det gäller diskriminering. Det är otillåtet i det allmännas tjänst, vilket politiker och myndighetsutövare verkar vara ovetande om eller kanske medvetet bortser från. De begår därmed olagliga handlingar, fattar olagliga beslut eller stödjer olagligt beteende i det allmännas tjänst när det inte motverkar, utan medverkar till diskriminering.