Sverige är ett av världens mest jämlika länder enligt den officiella bild som förmedlas och lyfts fram i politiken, men det är en skenbild av verkligheten.
Stefan Löven skrev tidigare i år (SVT Nyheter – 2/3): ”Sverige är kanske världens mest jämlika land… …vårt samhälle håller fortfarande många människor tillbaka, diskrimineringen och osynliggörandet är en skam och ett hån… …ned med patriarkatet.”
Detta låter som något jag som medborgare borde vara stolt över, men hur ser verkligheten egentligen ut för kvinnor i det svenska samhället? Jag menar att den officiella bilden i Sverige om jämlikhet är en bedräglig verklighetsbeskrivning.
Alla människors lika värde och jämlikhet gäller inte alla kvinnor idag.
På senare tid har olika berättelser av kvinnor med invandrarbakgrund lyfts fram, men samma berättelser har i det tysta funnits i decennier. Skillnaden är bara att det är fler kvinnor som drabbas idag.
Min fråga till Stefan Löven varför denna ojämlikhet kvarstår och ökar i det svenska samhället och varför regeringen inte tar tag i detta samhällsproblem på allvar?
Många kvinnor och flickor i samhället åtnjuter denna s k officiella jämlikhet (dvs både fri- och rättigheter), men det finns också väldigt många kvinnor och flickor som lever under helt andra livsvillkor präglade av kulturellt förtryck genom värderingar (normer och attityder) och traditioner (seder och bruk). Det handlar om kvinnor och flickor som inte kan göra anspråk på eller än mindre åtnjuta denna jämlikhet i termer av fri- och rättigheter.
Jag tänker givetvis på alla dessa kvinnor och flickor som lever i miljöer där andra värderingar på jämlikhet dominerar istället för den officiella bilden av Sverige. Det handlar om tiotusentals kvinnor och flickor som inte kan göra anspråk på eller än mindre åtnjuta denna jämlikhet i termer av frihet och rättigheter.
Det finns betydande skillnader i synen på jämlikhet mellan olika minoritetsmiljöer i Sverige. Vissa av dessa miljöer är inhemska medan andra har kommit med invandringen under flera decennier. Alla människors lika värde brukar lyftas fram med emfas. Det kan komma från politiker och företrädare för organisationer, men i realiteten är inte alla människor lika mycket värda och jämlika – speciellt är inte alla kvinnor lika mycket värda och jämlika i dagens Sverige.
Jag undrar varför regeringen inte tar detta på allvar. Tog socialdemokraterna upp denna fråga på allvar i det senaste riksdagsvalet? Svar NEJ. Alla partiledare hävdar mer eller mindre att de är feminister och står upp för alla människors lika värde, men varför talar dessa företrädare tyst om avsaknaden av jämlikhet för kvinnor som finns i vissa minoritetsgruppers miljöer?
I takt med att invandringen tilltagit har Sverige fått ett allt större antal utanförskapsområden där den officiella bilden av alla människor lika värde och jämlikhet lyser med sin frånvaro. I dessa miljöer finns det tusentals kvinnor som tvingas leva under helt andra villkor. Det verkar vara tabu för regeringen att ta tag i detta på allvar. Detta är både naivt och kontraproduktivt, då bristen på ojämlikhet för dessa kvinnor inte kommer att upphöra av sig själv. Generationer av kvinnor har sedan senare delen av 1800-talet kämpat för kvinnors rättigheter och friheter i det svenska samhället.
Det är förvånande att regeringen jämt och ständigt framhävdar alla människors lika värde, men som samtidigt verkar godta det faktum att vissa kvinnor inte uppenbarligen omfattas av den officiella bilden av jämlikhet i Sverige. Klockan har vridits tillbaka. Detta är beklagligt och oförlåtligt samtidigt som detta problem tilltar i takt med att utanförskapsområdena ökar i både storlek och antal.
I takt med att bristen på jämlikhet tilltar kommer detta påverka den kvinnliga jämlikhetsnormen i samhället. Det finns redan tydliga tendenser på att vissa flickor inte skall få delta på vissa aktiviter i skolan. Det finns flickor och kvinnor som inte kan röra sig fritt, välja klädstil samt än mindre välja en livspartner utan godkännande från sin familj. De kvinnor som bryter mot dessa sedvänjor och traditioner riskerar uteslutning ur familjegemenskapen och i värsta fall att utsättas för våldshandlingar. Det häpnadsväckande är att krafttag inte tagits emot detta, utan regeringen verkar inte förstå innebörden av och tillämpa principen om alla människors lika värde och jämlikhet i samhället.
Det som sker emellanåt är att regeringen i svepande ordalag pratar om detta, men inga konkreta åtgärder eller förändringar sker – inga förbättringar syns, utan försämringar. Det verkar som att förtryck, sedvänjor och traditioner normaliseras i allt större utsträckning i det svenska samhället. Att vara kvinna i Sverige år 2015 innebär inte med automatik att hon åtnjuter den jämlikhet som den officiella bilden förmedlar, utan detta beror på den miljö som omger kvinnan. Detta är ytterst beklagligt och det finns inga ursäkter för att dessa kvinnor inte får regeringens uttalade stöd genom konkreta åtgärder. Kvinnors olika värde i det svenska samhället är otidsenligt och en skym mot alla dessa generationer av kvinnor som kämpat och kämpar för jämlikhet mellan könen.
Kvinnors och flickors olika värde (t ex utsatthet för oacceptabla värderingar och traditioner) i det svenska samhället är otidsenligt och en skym mot alla dessa generationer av kvinnor som kämpat och kämpar för jämlikhet mellan könen. Det är dessutom en skymf att kvinnor och flickor med invandrarbakgrund tillåts särbehandlas avseende ojämlikhet.
Det är upp till bevis för politiken att ta kvinnors och flickors ojämlikhet på allvar bortom plattityder!
Statsminister Stefan Löven – din regering bidrar till att Sverige aldrig kommer att bli världens mest jämlika land och står inte upp för alla människors lika värde. För att använda dina ord: det är en skam och ett hån att det svenska samhället fortfarande håller många människor tillbaka, genom diskriminering och osynliggörande.
Det krävs mer än vackra ord som statsminister för att verkligen försvara alla människors lika värde och jämlikhet i samhället.
nordinavia.se 