Allas lika värde gäller inte SD – en samhällsfarlig signalpolitik

Allas lika värde tillämpas inkonsekvent i politiken och journalistiken – konsekvensneutralitet saknas ofta i journalistiken och  saklighet saknas i politiken. Faktabaserade argument åsidosätts medan känslobaserade lyfts fram.

Ett vanligt argument från partiledare är att SD inte är ett parti som alla andra med avseende på bland annat att deras värderingar skiljer sig från de andras. Dessa partier och deras företrädare verkar inte inse att de med dessa kategoriska  och ofta ogrundade uttalanden spär på myllan där splittringen mellan människor i det svenska samhället frodas.

De bidrar till att intoleransen gentemot andra som är annorlunda förstärks, svensk/icke-svensk, religiös/icke-religiös, kulturella likheter/olikheter m m. De bidrar till att normalisera acceptansen för ‘vi-och-dom’ mentalitet.

Att i samma andetag prata om allas lika värde är hyckleri. Därmed blir ord om mångfald, medmänsklighet, tolerans m m innehållslösa floskler och förutsättningarna för mångfald, medmänsklighet och tolerans i samhället en utopi.

Fortsätt läsa “Allas lika värde gäller inte SD – en samhällsfarlig signalpolitik”

Business-as-usual – mobbning, nepotism och odemokratiska principer frodas i riksdagen

Det verkar som om flertalet riksdagspartier  (S, M, V, C, KD, L och MP) underskattar årets utfall i riksdagsvalet. De verkar tro att deras uppenbart misslyckade strategi att inte tala, förhandla och/eller samarbeta med SD, före valet, och vad det verkar efter valet, helt plötsligt skall kunna motverka den uppåtgående trenden för just detta parti.

Utöver detta så fördelades inte talmansposterna enligt någon representativ fördelning i förhållande till resultatet i riksdagsvalet, utan SD blev utan talmanspost, trots att partiet är tredje största parti. Detta är ett utslag av den politiska mobbning som SD är utsatt för av de andra riksdagspartierna.

Det är en målande symbolhandling som stärker bilden av att SD till varje pris skall behandlas annorlunda än de andra. Detta är en form av poilitisk nepotism som troligtvis inte uppskattas av många väljare och snarare stärker SDs roll på den politiska kartan.

När dessutom S och M nonchalant singlar slant om hur ordförandeposterna till riksdagens utskott skall fördelas inser många väljare att den politiska mobbningen fortsätter som vanligt, dvs business-as-usual att utesluta SD och frångå grundläggande demokratiska principer som rimligtvis borde återspeglas i enlighet med valresultatet enligt tidigare praxis. Ett faktum som troligtvis inte heller uppskattas av många väljare, även av dem som inte sympatiserar med SD.

Tredje största partiet blir utan ordförandeposter, men däremot ger S och M flera av dessa poster på eget bevåg till betydligt mindre partier. Det liknar ånyo politisk nepotism. I förlängningen är detta ett allvarligt avsteg från demokratiska principen att makten skall utgå från folket.

Det framstår allt tydligare att både S och M verkar i en anda av förakt mot grundläggande demokratiska principer, dvs att folkviljan skall återspeglas i riksdagsarbetet (t ex talmansposter) och hur detta representeras i viktiga funktioner i riksdagen (ordförandeposter i utskotten). S och M verkar i en anda av politisk mobbning och politisk nepotism.

Fortsätt läsa “Business-as-usual – mobbning, nepotism och odemokratiska principer frodas i riksdagen”

Fyra-procentspärren i riksdagsval motsvarar enbart cirka 250.000 röster

När man lyssnar på de mindre partierna som är representerade i Sveriges riksdag, t ex MP, KD och L ger dessa ofta intryck av att ha ett stort folkligt stöd bakom sig.

Dessa partier använder stora ord om sin politik och stora ord om sig själva trots att deras politik har ett kraftigt begränsat folkligt stöd i allmänna val till riksdagen.

Detsamma gäller för V och C. I detta sammanhang är det förvånande att Fi erhåller så stort genomslag i media trots att deras folkliga stöd är minimalt enligt gängse opinionsundersökningar.

Följande beräkningar baseras på SCB preliminära statistik över röstberättigade i det allmänna riksdagsvalet den 9 september 2018:

Om röstprocenten är densamma 2018 kommer cirka 6 250 000 personer (dvs 86% av 7 268 000) att avge sin röst. Varje procent representerar 62 500 röster och därmed krävs det 250 000 röster (dvs 62 500 x 4) för att komma in i riksdagen.

Fortsätt läsa “Fyra-procentspärren i riksdagsval motsvarar enbart cirka 250.000 röster”

Mainstreammedia har krattat manegen åt alternativmedia

Alternativmedias existensberättigande har gynnats av stora medieaktörers iscensatta agenda- (t ex DN) och sensationsjournalistik (t ex Aftonbladet och Expressen) i kombination med ett journalistiskt förfall och oförmåga (t ex SVT och SR) att kritiskt granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper samt deras företrädare beaktande av konsekvensneutralitet.

Fortsätt läsa “Mainstreammedia har krattat manegen åt alternativmedia”

’Kändisars pajasliknande’ påståenden = vänsterliberal populism, tvivelaktig humanism och falsk feminism

Det är ett massmedialt och journalistiskt bottennapp när s k ’kändisar’ ges utrymme att förmedla ’pajasliknande’ påståenden om samhällsutvecklingen i Sverige. Listan på ’pajasliknande’ påståenden från ’kändisar’ som florerar i samhällsdebatten och sociala medier är numera ganska lång.

Detta har skett med stöd av de stora medieaktörernas och journalisters s k agenda- eller sensationsjournalistik som uppvisar uppenbara brister i att leva upp till att nyheter skall vara sanna och relevanta samt i förlängningen sakliga och opartiska.

Förekomsten av ’pajasliknande’ påståenden blir påtagligt när ’kändisar’ i kultur-, nöjes- och medievärlden ges stort utrymme att uttala sig om centrala samhällsfrågor utan att ha relevant kunskap och kompetens att stå på.

Att ’kändisar’ i kultur-, nöjes- och medievärlden ges utrymme att uttala sig i samhällsekonomiskt och socialt komplicerade frågor med infantila argument och löjeväckande jämförelser leder till ett fördummande samhällsklimat där officiell statistik och nationell samt internationell forskning relativiseras, och ersätts av faktaresistens.

Fortsätt läsa “’Kändisars pajasliknande’ påståenden = vänsterliberal populism, tvivelaktig humanism och falsk feminism”