Var fanns EU innan coronaviruset kom till Europa?

Svensk beredskap är ingen paradgren.

Den har utvecklats till ett fenomen som genomsyrar staten, landstingen och kommunerna.  Beredskap verkar inte finnas inför det oväntade och inte ens inför det väntade.

Den pågående coronaepidimin borde inte kommit som en total överraskning, då det talats om detta i olika omgångar sedan svininfluensan 2009. Trots detta har inget hänt, utan verkar förvärrats under de senaste regeringarna.

Men var fanns EU innan de brakade loss i Italien? EU tog inga beslut om att stänga gränserna innan coronaviruset fick fäste på kontinenten, utan var upptagna av Brexit som också tog EU på sängen 2016 på samma sätt som coronaepidimin tagit EU på sängen ånyo.

EU-byråkrater vill ha mer makt åt EU, men om de inte ens kan förvalta den makt de har idag genom att skydda dess befolkning i tid från yttre hot klingar argumenten för ökat centralisering falskt.

EU hade ett ypperligt tillfälle att visa handlingskraft, men visade sig var menlös och senfärdig.

Fortsätt läsa “Var fanns EU innan coronaviruset kom till Europa?”

Beredskapen är INTE god för att möta coronavirusets risker och faror

Obehagligt att se hur bristen på handling är monumental när alla andra länder i närområdet agerar kraftfullt så bryr sig regering och myndigheter i Sverige inte om den enorma risk och fara som befolkningen håller på att utsättas för genom coronaviruset
I t ex Spanien finns ingen agenda att dölja riskerna eller faran med coronaviruset utan här lyfts riskerna och faran fram i varje nyhetssändning sedan flera veckor. Premiärministern talar och ger instruktioner nästan varje dag i direktsändning.
Snacka om upp- och nervända världen i Sverige där statsministern säger att regeringen är redo på instagram…
…fullständigt löjeväckande!!!

Fortsätt läsa “Beredskapen är INTE god för att möta coronavirusets risker och faror”

Coronaviruset blottar ett Sverige i fritt fall

Under en tjänsteresa i Sydafrika i början av februari (dvs idag 13/3 för fem veckor sedan) blev jag varse om att något stort höll på att hända.

Baserat på fragmentarisk information som fanns tillgänglig vid tidpunkten på internationella mediaplattformar tog jag kontakt med några kollegor i olika delar av världen om mina aningar om det som höll på att hända i Wuhan (Kina) skulle kunna få dramatiska effekter globalt längre fram.

Anledningen till att jag kontaktade dem var att vi har en gemensam arbetsträff inplanerad i USA i slutet av maj där jag vädrade min oro och bad dem ha en mental förberedelse på att vår sammankomst inte skulle kunna ske om mina farhågor bekräftades.

För varje vecka som gick förstärktes min oro med ny information över vad som höll på att ske. Vecka efter vecka gick den svenska regeringen och företrädare för t ex folkhälsomyndigheten ut och bedyrade att det inte fanns någon fara å färde.

Vecka efter vecka har deras bedömningar och uttalanden visat sig vara fel och vilseledande.

Katastrofalt felaktiga!

Fortsätt läsa “Coronaviruset blottar ett Sverige i fritt fall”

Var finns klimatforskarna i samhällsdebatten och mediarapporteringen?

Samhällsdebatten och mediarapporteringen om klimatförändringar präglas i stor uträckning av forskare som inte är klimatforskare. I detta sammanhang deltar dessutom opinionsbildare, aktivister, självutnämnda experter och andra tyckare som saknar förankring i klimatforskning.

För tydlighetens skull, jag är ingen klimatforskare och finner det förvånansvärt att dessa inte syns eller hörs mer i samhällsdebatten och mediarapporteringen. För mig skulle relevanta forskare  om klimatförändringar vara forskare vars forskning kan bidra till att förklara orsakerna till klimatförändringar på jorden.

I detta sammanhang uppfattar jag det som centralt att skilja på orsaker och effekter gällande klimatförändringar. Effekterna av klimatförändringar studeras bl a av forskare inom metereologi och miljövetenskaper, vilka också verkar vara de som är tongivande i samhällsdebatten och mediarapporteringen.

Det kan förklaras av att effekterna av klimatförändringar ofta kan vara konkreta och synliga, medan orsakerna till dessa ofta kan vara abstrakta och svårbegripliga.

Fortsätt läsa “Var finns klimatforskarna i samhällsdebatten och mediarapporteringen?”

Greta och ‘Greta’-rörelsen – media präglas av flockbeteende och skygglappar

Gretas framfart i världen saknar nog motstycke när det gäller klimataktivism.

Den kan nog sammanfattas i ett ord:  ‘halleluja’.

Hennes framfart från ingenstans är dock svårförklarlig. Hon är dessutom inte den första unga kvinnan som fått tala i FN om sin klimataktivism (se t ex Severn Cullis-Suzuki, 1992; Brittany Trilford, 2012) som tämligen omgående försvann i det dolda.

Det är problematiskt att media rapporterar ensidigt om Gretas engagemang och handlingar, men inte rapporterar om vad som möjliggjort och möjliggör hennes klimataktivism.

Det är också beklagligt att media inte rapporterar om andra unga människor som är minst lika eller mer engagerade i sin klimataktivisim, men som inte lever i västvärlden.

Ett genuint klimatengagemang från en väldigt ung människa är Licypriya Kangujam. Varför lyfts inte hon till skyarna, då hennes engagemang är mer långtgående och personligt krävande i jämförelse med Greta. Denna unga flicka framför dessutom kritik mot media för att hon kallas ‘the Greta of India’, trots att Licypriya enligt egen utsago började med sin klimataktivism före Greta.

Media präglas av flockbeteende och skygglappar.

Fortsätt läsa “Greta och ‘Greta’-rörelsen – media präglas av flockbeteende och skygglappar”