Etikettarkiv: Politik

Sverige verkar ha anti-intellektuella och teoretiska toppolitiker på riksnivå

Länken http://www.regeringen.se/sveriges-regering/ påvisar att flera av de senaste årens toppolitiker inte har en examen från högskola eller universitet. Det är dessutom enbart enstaka toppolitiker som har en avslutad fördjupad högre utbildning motsvarande magister/master- eller forskarutbildning.

Toppolitiker på riksnivå pratar trots detta gärna och ofta om att det skall löna sig att skaffa en utbildning, men om de själva inte har gedigna utbildningar och ändå når toppositioner som politiker samt som f d toppolitiker därefter erbjuds ledande positioner i statliga och kommunala organisationer samt i utrikesförvaltningen, framstår de som hycklare.

På vilka grunder är de som f d toppolitiker mer lämpade och kompetenta än andra i samhället bortom den politiska sfären?

Riksdagens ledamöter har en högre utbildningsnivå än genomsnittet för befolkningen i Sverige, men det är en klen tröst när deras “chefer”, dvs toppolitikers teoretiska kunskaper, arbetslivserfarenheter eller praktiska färdigheter framstår som basala, i vissa fall obefintliga.

De är anmärkningsvärt att flera toppolitiker saknar gedigen utbildning, då vi pratar om politiker som har ett avgörande beslutsansvar för Sveriges väl och ve.

Den kritiska frågan är om de senaste årens toppolitiker har eller har haft den intellektuella kapaciteten, kunskapsbildningen, livserfarenheterna och praktiska färdigheterna att ta ansvar för Sveriges väl och ve i framtiden?

Det är tveksamt om de motsvarar de krav som borde ställas på dem, då de senaste årens samhällsutveckling inom olika politik- och samhällsområden knappast kan påstås vara positiva, utan snarare märkbart negativa. De begränsade och gemensamma samhällsresurserna har använts och används i populistik och oansvarig anda inom olika områden utan gedigna konsekvensanalyser.

Flera av toppolitikerna under de senaste åren har i bästa fall en avslutad akademisk utbildning på grundnivå på sitt CV enligt regeringskansliet, men de som har någon form av högre utbildning (t ex enstaka kurser) är inte sällan oavslutad. Det innebär att de inte har avklarat en högskole- eller universitetsexamen. Det betyder att de enbart påbörjat en utbildning, men inte avslutat den, vilket väcker frågor kring deras intellektuella förmåga och varför de inte avslutat en påbörjad utbildning.

När det gäller de som har en avslutad magister/master- och forskarutbildning bland de senaste årens toppolitiker, såsom partiledare, statsministrar och ministrar, är dessa bara några enstaka personer. Det är dessutom flera av de senaste årens toppolitiker som inte har någon högre eller avslutad utbildning överhuvudtaget.

Dagens toppolitiker på riksnivå framstår i detta sammanhang som anti-intellektuella, verkar brista i bildning och dessutom verka sakna många praktiska färdigheter från arbetslivet utanför politiken. En kurs eller kortare utbildning här och där, ett sommarjobb, ett extraknäck och korta vikariat är föga tillfredställande, än mindre tillräckligt.

Det räcker att titta på partiledarna och språkrören i riksdagen de senaste åren, som överlag inte imponerar när det gäller deras sammanvägda utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet. Detsamma gäller flera av de senaste årens ministrar. De framstår som nickedockor som styrs av andra än sina intellektuella färdigheter och egna erhållna livserfarenheter.

Dagens toppolitiker framstår som papegojor, då de upprepar det som andra i deras närhet säger att de skall säga.

De framstår som marionetter, då deras tal ofta är skrivna av andra.

Den kritiska frågan är vad dagens toppolitiker på riksnivå egentligen klarar av på egen hand?

En annan kritisk fråga är vad de har för kompetens och färdigheter förutom att prata om ditt och datt i tid och otid?

En tredje kritisk fråga är om deras reella kunskaper och förståelse kring ditt och datt?

Toppolitiker framstår istället ofta som simpla utan djup och kännedom om sammanhang mellan helheten och dess olika delar på samma vis som delarnas betydelse för helheten som de ofta uttalar sig om i media och debatter. De framför väl inövade fraser som inte sällan är motsägelsefulla, dvs de säger en sak utan förplikteelse att leva upp till sina utsagor, utan agerar  i motsats till de de säger. 

Exempelvis, Stefan Löfven säger att de skall vara ‘ordning och reda’, eller ‘ett nej är ett nej’ osv, men agerar därefter i motsats till dessa utsagor. Ett annat exempel på bristande logik fullt av motsägelser och avsaknad av analytisk förmåga är Annie Lööfs presskonferens gällande regeringens lagförslag om unga ensamkommande, vilket utan tidigare motstycke sågats fullständigt av tunga remissinstanser såsom Lagrådet. Det blir fortsättningsvis svårt att ta hennes uttalanden på allvar beaktande av att hon skall vara jurist och i detta sammanhang på fullaste allvar menar att moral står över lagen!

Detta exempel visar på att flera av de senaste årens toppolitiker verkar sakna analytisk förmåga när det gäller grundläggande förståelse av orsak-verkan liksom konsekvenserna av sina politiska agendor och fattade riksdagsbeslut.

De senaste årens toppolitiker framstår i detta sammanhang som anti-intellektuella och teoretiska, då de verkar brista i egen bildning och sakna relevanta arbetslivserfarenheter samt praktiska färdigheter inom ansvarsområden som de ofta och gärna uttalar sig samt fattar beslut om, dock utan att de kan utkrävas ansvar i efterhand.

’Kändisars pajasliknande’ påståenden = vänsterliberal populism, tvivelaktig humanism och falsk feminism

Det är ett massmedialt och journalistiskt bottennapp när s k ’kändisar’ ges utrymme att förmedla ’pajasliknande’ påståenden om samhällsutvecklingen i Sverige. Listan på ’pajasliknande’ påståenden från ’kändisar’ som florerar i samhällsdebatten och sociala medier är numera ganska lång.

Detta har skett med stöd av de stora medieaktörernas och journalisters s k agenda- eller sensationsjournalistik som uppvisar uppenbara brister i att leva upp till att nyheter skall vara sanna och relevanta samt i förlängningen sakliga och opartiska.

Förekomsten av ’pajasliknande’ påståenden blir påtagligt när ’kändisar’ i kultur-, nöjes- och medievärlden ges stort utrymme att uttala sig om centrala samhällsfrågor utan att ha relevant kunskap och kompetens att stå på.

Att ’kändisar’ i kultur-, nöjes- och medievärlden ges utrymme att uttala sig i samhällsekonomiskt och socialt komplicerade frågor med infantila argument och löjeväckande jämförelser leder till ett fördummande samhällsklimat där officiell statistik och nationell samt internationell forskning relativiseras, och ersätts av faktaresistens.

Fortsätt läsa ’Kändisars pajasliknande’ påståenden = vänsterliberal populism, tvivelaktig humanism och falsk feminism

Faktaresistens à la Reinfeldt och Löfven med stöd av SVT, SR, DN och SvD

SVT, SR, DN och SvD har ingått ett samarbete om s k faktakoll. Det sägs vara i syfte att motverka desinformation och öka medvetenheten om källkritik. Det sägs också vara i syfte att  granska påståenden av politiska makthavare, men också påståenden som fått spridning i sociala medier.

Initiativet ter sig dock en smula underligt när dessa medieaktörer samtidigt har uppvisat uppenbara brister i sin egen faktakoll och källkritik när det gäller faktaresistens och förmedling av ‘fake news’. Exempelvis har dessa medieaktörer visat på oförmåga att ha faktakoll och vara källkritiska när det gällt påståenden från statsministrarna Reinfeldt och Löfven.

Samhällsdebatten fördummas med statsministrar à la Reinfeldt och Löfven som verkar sakna förmåga till verklighetsförankring och eftertanke som är i takt med samhällsutvecklingen. Den fördummas ytterligare när SVT, SR, DN och SvD verkar vara ovilliga eller rent av oförmögna att påvisa att Reinfeldt och Lövfen farit med osanningar och på så vis bidragit till desinformation och bristande källkritik i viktiga samhällsfrågor.

Fortsätt läsa Faktaresistens à la Reinfeldt och Löfven med stöd av SVT, SR, DN och SvD

Regeringens feministiska utrikespolitik har präglats av inrikespolitiskt hyckleri och dubbelmoral

Regeringen proklamerade vid sitt tillträde under hösten 2014 att den skulle driva en feministisk utrikespolitik, som ingav förhoppningar om en etiskt och moraliskt inriktad utrikespolitik baserad på socialt och miljömässigt ansvarstagande bortom enbart ekonomiska och poltiska hänsynstaganden.  

Händelser kring Saudiarabien och regeringsföreträdares inrikespolitiska uttalanden om landet och samtidigt tystnaden inför och under statsministerns besök i Kina under 2014 väckte redan då onekligen funderingar om regeringen menade allvar med sin feministiska utrikespolitik.

Regeringen erkände dessutom staten Palestina som inte hade eller har kontroll över sina gränser och statsbildning, men har samtidigt inte erkänt Taiwan som har en fungerande demokrati och konstitution samt har kontroll över sina gränser.  Västsahara har inte heller erkänts, där okupationsmakten Marocko sätter press i relationer med Sverige. Regeringen är också otydlig med sin syn på svensk vapenexport till diktaturer eller inte.

Regeringens feministiska utrikespolitik verkar snarare präglas av inrikespolitiskt hyckleri i kombination med utrikespolitisk dubbelmoral.

Fortsätt läsa Regeringens feministiska utrikespolitik har präglats av inrikespolitiskt hyckleri och dubbelmoral

Det råder tystnad kring segregationen i segregerade bostadsområden

Sverige är ett motsägelsefullt land där hög svansföring kan prägla den officiella bilden (t ex avseende fri- och rättigheter samt jämlikhet), men som inte alltid speglar verkligheten i ett allt mer splittrat samhälle där samhörighet och sammanhållning håller på att ersättas med polarisering, utanförskap och segregering.

Särskilt segregeringen i segregerade bostadsomräden förekommer sällan i samhällsdebatten, utan fokus är på förhållandet mellan samhället i stort och (oftast) invandrartäta bostadsområden. Bilden som syns i debatten är att segregation inte förekommer i segregerade områden trots att dessa kan vara starkt segregerade av etniska, nationella, kulturella och religiösa orsaker.

Segregation finns inte bara mellan det omgivande majoritetssamhället och minoriteter, utan den finns också mellan minoriteter, och dessutom inom minoriteter.

Fortsätt läsa Det råder tystnad kring segregationen i segregerade bostadsområden

Regeringen Löfven borde ta av sig kulturella och religiösa skygglappar

Regeringen Löfven (S och MP med stöd av V) präglas av en bekymmersam ytlighet och tomhet kring integrationen av människor som kommit hit trots den utbredda oro som finns i samhället. 

Regeringen Löfven verkar inte förstå innebörden av allas lika fri- och rättigheter; jämlikhet inför lagen; respekt för varje människas värdighet; demokratiska och sekulära samhällsprinciper.   

Fortsätt läsa Regeringen Löfven borde ta av sig kulturella och religiösa skygglappar

Grogrunden till utanförskap och alienering – en integrationspolitisk akilleshäl

Det finns flera orsaker till människors utanförskap och alienering som inte kan lösas med enbart satsningar arbete, utbildning, bostäder och språkundervisning. Samhällsutvecklingen mot fler utanförskapsområden och parallellsamhällen har pågått under decennier. Integrationspolitiken har samtidigt nonchalerat satsningar på människors behov av stöd för social delaktighet och samhörighet med det omgivande samhället och förbisett människan på individnivå.

Den rådande integrationspolitiken präglas av otidsenliga skygglappar och flagrant okunskap som underminerar samhällets sammanhållning genom ekonomisk närsynthet och social kortsynthet. Människors sociala utanförskap och alienering tas inte på allvar på bekostnad av deras sociala delaktighet och samhörighet med det omgivande samhället. 

Fortsätt läsa Grogrunden till utanförskap och alienering – en integrationspolitisk akilleshäl

Journalister och medieredaktioner bakom stereotypa debatter som debatterar stereotyper

Det är inte sällan  som journalister i mainstream media genom ledare och debattinlägg står bakom stereotypa debatter som debatterar stereotyper och som dessutom använder sig av stereotypa ord.

Deras journalistiska gärning som debattörer verkar vara aktivistdriven och  politiserad , ibland kallad agendajournalistik, samt präglad av verklighetsförvanskning och hyckleri, istället för konsekvensneutralitet, fokus på sakfrågan och innehållet i sak.

Flera av dessa journalister och deras medieredaktioner har på senare tid visat sig vara kappvändare som än mer urholkar deras redan skamfilade rykte och förtroende.

Fortsätt läsa Journalister och medieredaktioner bakom stereotypa debatter som debatterar stereotyper

Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget

De senaste decennierna har visat att Sverige inte klarat av att hantera och lösa de problem som det mångkulturella samhällsbygget medfört, utan de har accelererat i takt med att allt fler människor från helt andra kulturer kommit till Sverige.

Resultatet är tveklöst nedslående, då antalet utanförskapsområden sedan 1990 gått från några enstaka till nästan ett par hundra. Segregationen har vuxit fram på bred front och med denna splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor.

Lösningen sägs alltid vara på lång sikt, men då det redan gått mer än fyra decennier sedan riksdagen fattade beslutet om det mångkulturella samhällsbygget och eftersom utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll, finns det lite som talar för att den skall ändras inom överskådlig tid.

Sverige framstår idag alltmer som ett land präglat av splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor – ett land som alltför ofta och alldeles för länge saknat den politiska reflektionen och kritiska tänkandet kring det mångkulturella samhällsbygget.

Fortsätt läsa Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget

Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.

Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.

Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.

Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.

Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld). Fortsätt läsa Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget