Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter

Framväxten av social gettofiering i det svenska samhället är underskattat av politiker och myndigheter trots att det leder till orättvisor och bekymmersamma skillnader mellan människor. Den politiska lösningen är alltid densamma, nämligen satsningar på arbete, arbete och åter arbete.

Politiker och myndigheter bortser från att en människa kan vara präglade av sin etniska, religiösa eller kulturella tillhörighet som i sin tur kan bidra till socialt utanförskap och alienering från majoritetssamhället. Satsningar på arbete är inte tillräckligt för att människor skall välja och känna social delaktighet och tillhörighet med majoritetssamhället.

Social gettofiering kan motverkas om de samhällsprinciper som präglar den officella bilden av samhället försvaras på allvar av politiker och myndigheter. – inte bara en läpparnas bekännelse. Det gäller för politiker och myndigheter att i både ord och handling stå upp för rådande samhällsprinciper när det handlar om synen på det demokratiska och sekulära styrelseskicket,  allas lika fri- och rättigheter, jämlikhet inför lagen för alla och att respekten för varje människas värdighet skall gälla alla.

I detta sammanhang borde permanent uppehållstillstånd i Sverige och svenskt medborgarskap inte bara handla om rättigheter, utan kopplas till ett samhälls- och medborgarskapskontrakt bestående av skyldigheter gällande grundläggande samhällsprinciper för att motverka social gettofiering i det svenska samhället.

Det handlar om att ställa krav på människor för att motverka social gettofiering.

Fortsätt läsa “Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter”

Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.

Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.

Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.

Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.

Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld). Fortsätt läsa “Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget”

Samhällsdebatten drivs av särintressen, inte samhällsnytta – varför inte anonymt granskningsförfarande på debattredaktioner?

Inte alla, men flertalet debattsidor har en urvalsprocess där själva skribenten kan väga tyngre än innehållet i debattinlägget. Exempelvis, skickar statsministern, ministrar, partiledare eller andra centrala makthavare i samhället in en debattartikel avböjer sannolikt debattredaktören sällan  från publicering, trots att samma skribenter ofta ges utrymme att berätta om samma saker i intervjuer på TV-nyheter och i dagstidningar .

Forskarsamhällets anonyma granskningsförfarande (blind review) av inskickade artiklar för publicering borde i en förenklad variant kunna vara ett alternativ och tillämpas av debattredaktioner. Det skulle kunna bidra till mångfald när det gäller både skribenter och innehållet i debattinlägg.

Fortsätt läsa “Samhällsdebatten drivs av särintressen, inte samhällsnytta – varför inte anonymt granskningsförfarande på debattredaktioner?”

Medias rapportering av väljarsympatiundersökningar är okritisk samtidigt skyller opinionsinstituten ifrån sig

Förtroende är lågt för väljarsympatiundersökningar och särskilt efter att dessa haft fel under 2016 när det gäller exempelvis Brexit, fredsuppgörelsen i Colombia, valet på Island och nu senast det amerikanska presidentvalet.

Förtroendet för väljarsympatiundersökningar är också lågt på grund av att medias rapportering av dessa ofta är okritisk. Exempelvis, journalister torgför spekulativa kommentarer och långtgående slutsatser när det gäller ökningar och minskningar i väljarstödet för olika partier som ofta ligger inom den statistiska felmarginalen. Det betyder alltså att en förändring lika gärna kan vara en slumpmässig sådan och därmed en icke-förändring.

Förtroendet för väljarsympatiundersökningar är dessutom lågt på grund av att opinionsinstituten inte upprätthåller tillräckliga krav avseende giltighet och tillförlitlighet på undersökningarna för att genomföra dem på lämpligt vis. De är väl medvetna att om de själva avböjer att genomföra en undersökning så genomförs undersökningen av ett annat opinionsinstitut.

Fortsätt läsa “Medias rapportering av väljarsympatiundersökningar är okritisk samtidigt skyller opinionsinstituten ifrån sig”

SCB:s stora partisympatiundersökning brister i giltighet och tillförlitlighet

SCBs stora partisympatiundersökning omfattade i den senaste undersökningen ett slumpmässigt sannolikhetsurval med 8 952 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns från hela riket. Motsvarande undersökningar har genomförts sedan 1972.

Det finns således både långvarig erfarenhet och sannolikt gedigen kompetens på myndigheten som borde säkerställa att de resultat som presenteras är giltiga och tillförlitliga. Men det finns brister. Åtminstone ett allvarligt fel har återkommit i samband med valresultaten 2006, 2010 och 2014.

SCB genomför sin stora partisympatiundersökning två gånger per år med skattemedel, så detta borde borga för att resultatet är giltigt och tillförlitligt, i alla fall i förhållande till de privata opinionsinstituten som inte har samma ekonomiska förutsättningar.

Men SCB har missat grovt i de tre senaste riksdagsvalen där Sverigedemokraternas väljarandelar i valmanskåren kraftigt underskattats.

Fortsätt läsa “SCB:s stora partisympatiundersökning brister i giltighet och tillförlitlighet”