FN, IPCC, världsledare, superkändisar och klimataktivister – flytta fokus från symptom till orsaker

Det finns en bekymmersam ensidighet och förenkling gällande den rådande klimatdiskussionen. Klimatet på jorden har alltid förändrats, så detta är inte nytt, utan det som verkar ske är att det pågår en förändring av vädret just nu på flera håll som över tid kan indikera på förändringar i klimatet.

Det verkar således som jorden genomgår en förändring gällande vädret. Om detta består under några decennier kan detta således indikera klimatförändringar.

Den kritiska frågan är dock hur stor påverkan mänsklig aktivitet har i denna process. Det verkar inte finnas säkra siffror på hur stor denna påverkan är från mänsklig aktivitet.

Sunt förnuft säger nog att mänsklig aktivitet borde ha inverkan på hur väder, och i förlängningen klimatet, på jorden utvecklas, men avsaknaden av tillfredsställande giltighet och tillförlitlighet skapar osäkerhet. Dilemmat som verkar vara centralt är koldioxidutsläpp i atmosfären och dess lagring eller återlagring i jordskorpan. Dessa utsläpp är dock inte en orsak.

Koldioxidutsläpp är ett symptom, snarare än en orsak.

Det rapporter som IPCC publicerar baseras på tusentals vetenskapliga artiklar som granskas av oberoende granskare. Detta ger vid första anblicken ett gediget intryck, men det är inte mängden artiklar och studier som är avgörande för förmågan av förutse klimatförändringar och dess orsaker, utan allt är beroende av den tillförlitlighet och giltighet som gängse klimatmodeller kan påvisa.

Gängse klimatmodeller har visat sig ha både låg tillförlitlighet och låg giltighet. 

Exempelvis, IPCCs scenarier gällande temperaturökningen ligger i intervallet någon enstaka grad till flera grader. En av de största bristerna är således att dessa klimatmodeller har en låg förklaringsgrad. Det skall dock påpekas att dessa kan vara de mest pålitliga som vi har idag, men detta är en klen tröst.

Gängse klimatmodeller och scenarier från IPCC är således enbart teoretiska prognosmodeller som hittills har uppvisat bristande förmåga att förklara och förutse nuvarande skeenden gällande klimatet.

IPCC har stort fokus på koldioxidutsläpp, men det är tveksamt om jordens klimat är såpass enkelt att förstå och förutse att EN VARIABEL kan förmedla en trovärdig händelseutveckling gällande framtidens klimat.

Därmed inte sagt att så inte är fallet, men IPCC verkar fokusera på symptom snarare en orsaker.

Tre exempel på orsaker som det talas tyst om:

  1. När det gäller koldioxidutsläpp har EU och USA minskat sina utsläpp med några procent sedan 1990, medan Afrika, Mellanöstern och Asien ökat sina med tiotals procent. Det är en ekvation som inte går ihop.
  2. Den globala befolkningstillväxten tas inte med i ekvationen trots att det finns en explosionsarted befolkningstillväxt i vissa delar av världen (t ex Afrika). Detta bidrar också till att ekvationen inte går ihop.
  3. Den kanske mest graverande orsaken som inte beaktas är att nationalekonomiska modeller bygger på antagandet om tillväxt, dvs ökad konsumtion av varor och tjänster. Utan tillväxt försämras ett lands ekonomiska välstånd enligt gängse ekonomiska modeller. I förlängningen påverkas världsekonomin. Det är ånyo en ekvation som inte går ihop.

Om världen redan förbrukar mer än vad jordklotet kan producera befinner sig världen i en ohållbar nedåtgående spiral, där de avgörande orsakerna lämnas åt framtida generationer att hantera.

I detta sammanhang är det stötande när företagsledare för globala varuproducerande företag påstår att det är genom tillväxt (dvs ökad konsumtion av nya produkter, inte återanvända sådana) som nyckeln ligger till att lösa de globala miljöproblemen.

Det är lika stötande att de som har makt och kan påverka händelseutvecklingen (dvs FN och världsledare) föregår med dåligt exempel genom extravagant leverne och resande som i sig inte är hållbart.

Det är också stötande att superkändisar propagerar för att alla måste bidra till att minska sin påverkan på mijlö, medan de själva  har en miljöpåverkan som vida överstiger vanliga människor.

Att leva som man är lär hade varit klädsamt!

Världen har dessutom andra problem att hantera, såsom miljögifter,  miljöförstöring och artutrotning. Att i detta läge ensidigt fokusera på koldioxidutsläppsnivåer framstår som oansvarigt och ohållbart.

Ekvationen kommer inte att gå ihop så länge de multipla orsakerna inte intar en central del i densamma. Klimatmodeller kommer därmed att fortsätta ha låg tillförlitlighet och låg giltighet.

IPCC, världsledare, superkändisar och klimataktivister borde därför flytta fokus från symptom till orsaker.

 

Kalle Anka påhejad av sina vänner i media underminerar trovärdigheten i forskning om individers brottsbenägenhet

Forskare som verkar vara tongivande  i samhällsdebatten och dessutom ofta synliga i media när det gäller brottsbenbägenhet för individer med invandrarbakgrund boende i förorten verkar besatta att två teser.

(1) Den ena handlar om att individers socio-ekonomiska bakgrund  förklarar individers brottsbenägenhet.

(2) Den andra handlar om att skärpta straff inte påverkar individers brottsbenägenhet.

Båda dessa teser framstår alltmer som hämtade ur Kalle Ankas värld.

Media förhåller sig dessutom okritiskt när dessa påståenden förs fram av dessa forskare.

Om forskarna personifieras av Kalle Anka så framstår media i detta sammanhang som hans vänner, dvs Kalle Anka & C:o.

Fortsätt läsa “Kalle Anka påhejad av sina vänner i media underminerar trovärdigheten i forskning om individers brottsbenägenhet”

Mainstreamedia borde läsa alternativmedia

Det räcker att under kort tid läsa artiklar publicerade i olika ‘alternativmedia’ på nätet för att få en inblick i de brister som nyheter i ‘mainstreammedia’ innehåller.

Ett tips vore att ‘mainstreammedia’ läste ‘alternativmedia’, vilket de troligtvis gör i smyg. ‘Alternativmedia’ agerar som ‘djävulens advokat’. Det sker dessutom helt och hållet gratis!

Fortsätt läsa “Mainstreamedia borde läsa alternativmedia”

Journalister ifrågasätter inte andra journalisters ‘fake news’ journalistik

Der Spiegel kan sannolikt utgöra ett föredöme att inte tysta ner egen ‘fake news’ journalistik när det gäller deras självrannsakan gällande ‘the Relotius Case‘ och skriver: “Claas Relotius committed his deception intentionally, methodically and with criminal intent.

Der Spiegel skriver också enligt följande: “The management of DER SPIEGEL will set up a commission of experienced internal and external persons to investigate the indications of falsification. DER SPIEGEL will also report publicly on their findings and recommendations for improving safety mechanisms.” Det skall noteras att detta skrivs på ledande plats i Der Spiegel och inte i en fotnot eller annan undanskymd plats i publikationen. Det verkar uppenbart att saklighet och opartiskhet baserat på sant och relevant skall prägla deras journalistik.

Svenska journalister och mediaredaktioner verkar däremot oförmögna, och kanske ovilliga, att förhålla sig kritiska till andra journalisters och mediaredaktioners journalistik. Kritik av ‘fake news’ journalistik framförs sällan av journalister, utan tystnaden är utbredd.

Fortsätt läsa “Journalister ifrågasätter inte andra journalisters ‘fake news’ journalistik”

Mainstreammedia har krattat manegen åt alternativmedia

Alternativmedias existensberättigande har gynnats av stora medieaktörers iscensatta agenda- (t ex DN) och sensationsjournalistik (t ex Aftonbladet och Expressen) i kombination med ett journalistiskt förfall och oförmåga (t ex SVT och SR) att kritiskt granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper samt deras företrädare beaktande av konsekvensneutralitet.

Fortsätt läsa “Mainstreammedia har krattat manegen åt alternativmedia”