Etikettarkiv: Metod

Mainstreammedia har krattat manegen åt alternativmedia

Alternativmedias existensberättigande har gynnats av stora medieaktörers iscensatta agenda- (t ex DN) och sensationsjournalistik (t ex Aftonbladet och Expressen) i kombination med ett journalistiskt förfall och oförmåga (t ex SVT och SR) att kritiskt granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper samt deras företrädare beaktande av konsekvensneutralitet.

Det är ett pågående journalistiskt haveri att granskande journalistik och media inte ställer aktivistgrupper och deras företrädare mot väggen gällande deras ekonomiska och sociala (t ex politiska, religiösa och kulturella) agendor.

De stora medieaktörerna låter därmed deras agendor och aktivism frodas fritt i samhället utan kritisk granskning och på så vis tillåts vilseleda eller ge stöd åt andra aktivister som hänger sig åt ekonomisk och social aktivism med dolda agendor.

Detta har lett till att s k alternativmedia fått en plattform att granska och nyhetsförmedling av politiska, kulturella och religiösa aktivistgrupper och deras företrädare samt påvisa det pågående journalistiska haveriet hos de stora medieaktörerna att inte granska dessa makthavare i det svenska samhället.

Två exempel på alternativmedia är: ’ledarsidorna.se’ och ’detgodasamhallet.se’. Båda erbjuder andra perspektiv på politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper och deras företrädare som verkar i det svenska samhället. De framför kritik mot både ledande politiska, religiösa och kulturella makthavare samt ett pågående journalistiskt förfall.

Andra alternativa medier som ofta framställs negativt (men som följer de pressetiska reglerna) är: ’samnytt.se’ (tidigare avpixlat.se) och ’friatider.se’ (inte känt från TV, utan bokmässan!). Båda har fått omfattande och gratis medial uppmärksamhet samt spridning från det stora aktörerna i mainstreammedia i sina försök att svartmåla deras verksamhet och bortförklara sina egna tillkortakommanden i att granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper och deras företrädare.

Det mediala etablissemanget (medieredaktioner och deras journalister) och deras medlöpare (t ex kultur- och nöjesprofiler) har alltför ofta hängett sig åt att försöka hänga ut, svärta ner, förlöjliga och tysta vanliga människor som ställt sig kritiska till den samhällsutveckling som skett utan ansvarstagande från politiker och myndigheter.

Alternativa medier fyller bara ett vakuum som mainstreammedia lämnat efter sig inom olika samhällsområden vars informationsinnehåll och utveckling efterfrågas av en bred allmänhet.

I takt med att de digitala plattformarna på sociala medier blivit var och ens verktyg för kommunikation, sprids information enkelt och snabbt i parallella och alternativa informationskanaler. De traditionella aktörerna i mainstreammedia, vars maktmonopol att nå ut till breda grupper i samhället har kraftigt urholkats.

De stora medieaktörerna anklagar ofta alternativa medier för faktaresistens och ’fake news’. Samtidigt har de själva uppenbara problem med faktaresistens och ’fake news’ i sin nyhetsförmedling där sann och relevant information utelämnas och därmed förmedlar emellanåt partiska och godtyckliga nyheter.

Det kan handla om personers bakgrundsinformation (kopplingar till politiska och religiösa organisationer och nätverk nationellt samt internationellt) som utelämnas och att sakuppgifter (skeenden och handlingar) inte redovisas fullständigt och på så vis brister i konsekvensneutralitet. Det kan handla om antydningar, spekulationer och ryktesspridning utan bevis.

Menar de stora mainstreamaktörerna allvar med att förmedla relevanta och sanna nyheter behöver de ta sin roll på allvar när det gäller opartisk och saklig nyhetsförmedling baserat på konsekvensneutralitet.

Det är uppenbart att mainstreammedias otillfredsställande förtroende hos allmänheten är självförvållat, då självkritik och självsanering när det gäller journalistiska avarter och bottennapp i princip inte existerar. De pressetiska reglerna tänjs och tolkas egocentriskt och narcissistiskt för att bortförklara felsteg och undermålig journalistik, istället för att på allvar återupprätta förtroendet hos den breda allmänheten.

Några ord om hur illa ställt det är med allmänhetens förtroende för de stora aktörerna inom svensk media, såsom SVT, SR, DN, SvD, Expressen och Aftonbladet:

  • Lite mer än hälften av medborgarna i samhället har förtroende för SVT och SR, vilket betyder ’miljoner människor’ i samhället saknar förtroende för dem!
  • När det gäller DN och SvD känner inte ens hälften av medborgarna förtroende för dem, dvs ’ännu fler miljoner människor’ saknar förtroende för dem!
  • När det gäller Aftonbladet och Expressen är förtroendet katastrofalt hos medborgarna med ’massvis med miljoner människor’ av den svenska befolkningen inte har förtroende för dem!
  • Förtroendesiffror på ca 45-65% hos allmänheten tolkas uppenbarligen av de stora medieaktörerna (SVT, SR, DN och SvD) som tillfredsställande!
  • Förtroendesiffror på 10-20% hos allmänheten för tabloidtidningarna (Aftonbladet och Expressen) verkar inte heller bekymra dessa medieaktörer.

I vilken annan laglig och konkurrensutsatt verksamhet skulle ägarna, högsta ledningen och deras ansvariga chefer vara nöjda med att inte ens hälften eller drygt hälften av deras kunder eller konsumenter är nöjda med dem, dvs en av två, fem av tio, femtio av hundra, femhundra av tusen m m?

Dessa verksamheter skulle inte överleva på en fri marknad på egen hand utan stöd (läs presstöd), utan ersätts av andra aktörer som tillgodoser de behov och önskemål som kunder eller konsumenter efterfrågar, utan att göra avkall på att bedriva seriösa verksamheter.

Det är besynnerligt skygglapps- och flyktbeteende att de stora medieaktörerna (SVT, SR, DN, SvD, Aftonbladet och Expressen) ondgör sig över alternativa mediers framväxt i det mediala landskapet, när de själva krattat manegen åt dem!

En elementär åtgärd vore att alltid förmedla sanna och relevanta nyheter utan att utlämna information som riskerar att nyheten uppfattas som osaklig och partisk. En annan grundläggande åtgärd vore att alltid tillämpa konsekvensneutralitet i nyhetsförmedling, t ex när det gäller granska politiska, religiösa och kulturella aktivistgrupper samt deras företrädare, vilket sker alltför sällan.

Mainstreammedia har i princip två vägval:

  • fortsätta kratta manegen åt alternativmedia och därmed fortsätta med det pågående journalistiska haveriet med lågt förtroende hos allmänheten (dvs åtskilliga miljoner människor saknar förtroende för dem), eller
  • fylla det vakuum som de lämnat efter sig i form av allvarliga brister som förekommit när det gäller att förmedla sanna och relevanta nyheter som är sakliga och opartiska baserat på konsekvensneutralitet.

Grogrunden till utanförskap och alienering – en integrationspolitisk akilleshäl

Det finns flera orsaker till människors utanförskap och alienering som inte kan lösas med enbart satsningar arbete, utbildning, bostäder och språkundervisning. Samhällsutvecklingen mot fler utanförskapsområden och parallellsamhällen har pågått under decennier. Integrationspolitiken har samtidigt nonchalerat satsningar på människors behov av stöd för social delaktighet och samhörighet med det omgivande samhället och förbisett människan på individnivå.

Den rådande integrationspolitiken präglas av otidsenliga skygglappar och flagrant okunskap som underminerar samhällets sammanhållning genom ekonomisk närsynthet och social kortsynthet. Människors sociala utanförskap och alienering tas inte på allvar på bekostnad av deras sociala delaktighet och samhörighet med det omgivande samhället. 

Fortsätt läsa Grogrunden till utanförskap och alienering – en integrationspolitisk akilleshäl

Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter

Framväxten av social gettofiering i det svenska samhället är underskattat av politiker och myndigheter trots att det leder till orättvisor och bekymmersamma skillnader mellan människor. Den politiska lösningen är alltid densamma, nämligen satsningar på arbete, arbete och åter arbete.

Politiker och myndigheter bortser från att en människa kan vara präglade av sin etniska, religiösa eller kulturella tillhörighet som i sin tur kan bidra till socialt utanförskap och alienering från majoritetssamhället. Satsningar på arbete är inte tillräckligt för att människor skall välja och känna social delaktighet och tillhörighet med majoritetssamhället.

Social gettofiering kan motverkas om de samhällsprinciper som präglar den officella bilden av samhället försvaras på allvar av politiker och myndigheter. – inte bara en läpparnas bekännelse. Det gäller för politiker och myndigheter att i både ord och handling stå upp för rådande samhällsprinciper när det handlar om synen på det demokratiska och sekulära styrelseskicket,  allas lika fri- och rättigheter, jämlikhet inför lagen för alla och att respekten för varje människas värdighet skall gälla alla.

I detta sammanhang borde permanent uppehållstillstånd i Sverige och svenskt medborgarskap inte bara handla om rättigheter, utan kopplas till ett samhälls- och medborgarskapskontrakt bestående av skyldigheter gällande grundläggande samhällsprinciper för att motverka social gettofiering i det svenska samhället.

Det handlar om att ställa krav på människor för att motverka social gettofiering.

Fortsätt läsa Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter

Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.

Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.

Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.

Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.

Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld). Fortsätt läsa Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Samhällsdebatten drivs av särintressen, inte samhällsnytta – varför inte anonymt granskningsförfarande på debattredaktioner?

Inte alla, men flertalet debattsidor har en urvalsprocess där själva skribenten kan väga tyngre än innehållet i debattinlägget. Exempelvis, skickar statsministern, ministrar, partiledare eller andra centrala makthavare i samhället in en debattartikel avböjer sannolikt debattredaktören sällan  från publicering, trots att samma skribenter ofta ges utrymme att berätta om samma saker i intervjuer på TV-nyheter och i dagstidningar .

Forskarsamhällets anonyma granskningsförfarande (blind review) av inskickade artiklar för publicering borde i en förenklad variant kunna vara ett alternativ och tillämpas av debattredaktioner. Det skulle kunna bidra till mångfald när det gäller både skribenter och innehållet i debattinlägg.

Fortsätt läsa Samhällsdebatten drivs av särintressen, inte samhällsnytta – varför inte anonymt granskningsförfarande på debattredaktioner?

Medias rapportering av väljarsympatiundersökningar är okritisk samtidigt skyller opinionsinstituten ifrån sig

Förtroende är lågt för väljarsympatiundersökningar och särskilt efter att dessa haft fel under 2016 när det gäller exempelvis Brexit, fredsuppgörelsen i Colombia, valet på Island och nu senast det amerikanska presidentvalet.

Förtroendet för väljarsympatiundersökningar är också lågt på grund av att medias rapportering av dessa ofta är okritisk. Exempelvis, journalister torgför spekulativa kommentarer och långtgående slutsatser när det gäller ökningar och minskningar i väljarstödet för olika partier som ofta ligger inom den statistiska felmarginalen. Det betyder alltså att en förändring lika gärna kan vara en slumpmässig sådan och därmed en icke-förändring.

Förtroendet för väljarsympatiundersökningar är dessutom lågt på grund av att opinionsinstituten inte upprätthåller tillräckliga krav avseende giltighet och tillförlitlighet på undersökningarna för att genomföra dem på lämpligt vis. De är väl medvetna att om de själva avböjer att genomföra en undersökning så genomförs undersökningen av ett annat opinionsinstitut.

Fortsätt läsa Medias rapportering av väljarsympatiundersökningar är okritisk samtidigt skyller opinionsinstituten ifrån sig

SCB:s stora partisympatiundersökning brister i giltighet och tillförlitlighet

SCBs stora partisympatiundersökning omfattade i den senaste undersökningen ett slumpmässigt sannolikhetsurval med 8 952 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns från hela riket. Motsvarande undersökningar har genomförts sedan 1972.

Det finns således både långvarig erfarenhet och sannolikt gedigen kompetens på myndigheten som borde säkerställa att de resultat som presenteras är giltiga och tillförlitliga. Men det finns brister. Åtminstone ett allvarligt fel har återkommit i samband med valresultaten 2006, 2010 och 2014.

SCB genomför sin stora partisympatiundersökning två gånger per år med skattemedel, så detta borde borga för att resultatet är giltigt och tillförlitligt, i alla fall i förhållande till de privata opinionsinstituten som inte har samma ekonomiska förutsättningar.

Men SCB har missat grovt i de tre senaste riksdagsvalen där Sverigedemokraternas väljarandelar i valmanskåren kraftigt underskattats.

Fortsätt läsa SCB:s stora partisympatiundersökning brister i giltighet och tillförlitlighet

Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel

Det folkliga missnöjet mot det politiska etablissemanget i Sverige handlar inte bara om den förda migrations- och integrationspolitiken. I folkdjupet bubblar ett missnöje som bottnar i deras självupptagenhet och arrogans gentemot vanliga människor i samhället.

Ledande politiker och myndighetschefer kan i Sverige begå allvarliga fel, vara osakliga och partiska, oansvariga i beslutsfattande, oaktsamma med skattemedel, bryta mot gällande regler, lagar och förordningar, utan att detta får några personliga negativa konsekvenser och straffrättsliga påföljder.

I stället för att ställas till svars belönas de med lukrativa omplaceringar, reträttpositioner eller politiska tillsättningar i kommuner, landsting, stat och myndigheter (inrikes och utrikes), trots att de visat på bristande omdöme, avsaknad av ansvarstagande, inkompetens och allmän oduglighet.

Det är inte kompetens och lämplighet som styr utnämningar och tillsättningar av toppbefattningar i samhällets tjänst, utan tillhörighet till det politiska etablissemanget. De uppbär dessutom både löner, privilegier och andra förmåner inklusive avgångsvederlag och pensionsvillkor som vanliga människor inte ens kan drömma om.

Fortsätt läsa Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel

Experterna hade fel, så de borde hålla tyst nu!

De flesta bedömare har haft fel om Donald Trump. Först hade han inte en chans att bli republikanernas kandidat, sedan hade han inte en chans att bli vald till president.

Det var inte bara fel, utan käpprätt åt skogen fel under väldigt lång tid!

Det är både slående och oroväckande hur flockmentalitet och intellektuell trångsynthet präglat expertkommentarerna och de förutsägelser som uttalats in i det sista. Utsagorna har varit färgade av både politiska och personliga ställningstaganden mot Donald Trump som en obehaglig person och otänkbar president.

Det är inte värdigt att experter blandar ihop korten på detta vis.

Nu överöser samma experter oss med domedagsprofetior och allsköns tyckande om hur illa det kommer att gå med Donald Trump som president. Än en gång är i princip alla överens. Men i verkligheten vet ingen något om vad som kommer att ske och hur Donald Trump kommer att fungera i rollen som president.

Fortsätt läsa Experterna hade fel, så de borde hålla tyst nu!

Politiker stödjer olaglig diskriminering (Nolltolerans mot diskriminering i det allmännas tjänst)

Religiösa och kulturella bevekelsegrunder som leder till könsdiskriminering (liksom all annan diskriminering) i det allmännas tjänst borde vara 100 procent oacceptabelt i roller som politiker och myndighetsutövare.

Debatten kring betydelsen av att politiker och myndighetsutövare könsdiskriminerar är oftast alltför snäv och felriktad. Den borde inte handla om huruvida könsdiskriminering är acceptabelt eller inte, på grund av religiösa eller kulturella skäl, utan att alla former av diskriminering bryter mot grundlagen och är därmed olagligt i det allmännas tjänst.

Sveriges grundlag är glasklar när det gäller diskriminering. Det är otillåtet i det allmännas tjänst, vilket politiker och myndighetsutövare verkar vara ovetande om eller kanske medvetet bortser från. De begår därmed olagliga handlingar, fattar olagliga beslut eller stödjer olagligt beteende i det allmännas tjänst när det inte motverkar, utan medverkar till diskriminering.

Fortsätt läsa Politiker stödjer olaglig diskriminering (Nolltolerans mot diskriminering i det allmännas tjänst)