Sverige verkar ha anti-intellektuella och teoretiska toppolitiker på riksnivå

Länken http://www.regeringen.se/sveriges-regering/ påvisar att flera av de senaste årens toppolitiker inte har en examen från högskola eller universitet. Det är dessutom enbart enstaka toppolitiker som har en avslutad fördjupad högre utbildning motsvarande magister/master- eller forskarutbildning.

Toppolitiker på riksnivå pratar trots detta gärna och ofta om att det skall löna sig att skaffa en utbildning, men om de själva inte har gedigna utbildningar och ändå når toppositioner som politiker samt som f d toppolitiker därefter erbjuds ledande positioner i statliga och kommunala organisationer samt i utrikesförvaltningen, framstår de som hycklare.

På vilka grunder är de som f d toppolitiker mer lämpade och kompetenta än andra i samhället bortom den politiska sfären?

Fortsätt läsa “Sverige verkar ha anti-intellektuella och teoretiska toppolitiker på riksnivå”

Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel

Det folkliga missnöjet mot det politiska etablissemanget i Sverige handlar inte bara om den förda migrations- och integrationspolitiken. I folkdjupet bubblar ett missnöje som bottnar i deras självupptagenhet och arrogans gentemot vanliga människor i samhället.

Ledande politiker och myndighetschefer kan i Sverige begå allvarliga fel, vara osakliga och partiska, oansvariga i beslutsfattande, oaktsamma med skattemedel, bryta mot gällande regler, lagar och förordningar, utan att detta får några personliga negativa konsekvenser och straffrättsliga påföljder.

I stället för att ställas till svars belönas de med lukrativa omplaceringar, reträttpositioner eller politiska tillsättningar i kommuner, landsting, stat och myndigheter (inrikes och utrikes), trots att de visat på bristande omdöme, avsaknad av ansvarstagande, inkompetens och allmän oduglighet.

Det är inte kompetens och lämplighet som styr utnämningar och tillsättningar av toppbefattningar i samhällets tjänst, utan tillhörighet till det politiska etablissemanget. De uppbär dessutom både löner, privilegier och andra förmåner inklusive avgångsvederlag och pensionsvillkor som vanliga människor inte ens kan drömma om.

Fortsätt läsa “Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel”

Romson och Fridolin borde också avgå

Språkrören beter sig elitistiskt och maktfullkomligt, utan förståelse och lyhördhet i förhållande till miljöpartisters verklighet på gräsrotsnivå.

MP:s språkrör, Gustav Fridolin och Åsa Romson, prioriterar personliga vänskapsband och tillämpar olika måttstockar på människor – de borde avgå med omedelbar verkan!

Regeringsföreträdare i Sverige kan inte med bevarad trovärdighet odla kontaktytor som exminister Mehmet Kaplan gjort.

Fortsätt läsa “Romson och Fridolin borde också avgå”

Löfven ska kunna hållas juridiskt ansvarig för sin politik (Återinför ämbetsmannaansvar för chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i offentlig förvaltning)

Avsaknaden av ämbetsmannaansvar innebär att det råder i det närmaste straffrihet för chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i offentlig förvaltning.

Varför kommer välavlönade och privilegierade chefer och ansvariga tjänstemän i offentlig förvaltning, liksom landstings- och kommunpolitiker, undan straffrättsliga påföljder när deras beslut i tjänsteutövning påvisar försummelse, oförstånd eller oskicklighet gällande användandet av skattemedel?

Varför ställs regeringen ledd av statsminister Stefan Löfven och dess ministrar inte till svars när chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i landsting och kommuner är oaktsamma med skattemedel och dessutom bryter mot gällande lagar, författningar, instruktioner och föreskrifter?

Fortsätt läsa “Löfven ska kunna hållas juridiskt ansvarig för sin politik (Återinför ämbetsmannaansvar för chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i offentlig förvaltning)”

En företagsekonomisk analogibetraktelse på svensk politik

De gängse statsvetenskapliga förklaringarna, politiska bortförklaringarna och journalistiskt vilseledande förklaringarna till den omritade politiska kartan i Sverige kan behövas komplettera med en företagsekonomisk betraktelse.

De två största partierna i svensk politik, dvs Socialdemokraterna (S) och Moderaterna (M), gör båda anspråk på att vara statsbärande, men verkar inte förmå svara upp mot Sverigedemokraternas (SD) kontinuerliga framgångar i riksdagsval och opinionsundersökningar på senare år.

Den politiska kartan i Sverige har på kort tid ritats om och anledningen handlar troligtvis inte bara om, som vanligtvis förs fram i debatten, att invandring och integration har blivit alltmer viktiga områden i väljaropinionen på senare år. En annan förklaringsgrund kan också vara att S och M verkar sakna relevanta kunskaper om och förståelse för den verklighet som präglar deras politiska och opinionsbildande verksamheter som visar sig i  det sjunkande stöd som de har för sin politik bland medborgarna i samhället.

Grundläggande företagsekonomiska insikter kan genom en analogibetraktelse (nedan illustrerad med kursiv text inom parenteser) bidra till att delvis förklara det som skett och sker i svensk politik.

Fortsätt läsa “En företagsekonomisk analogibetraktelse på svensk politik”