Etikettarkiv: Ledarskap

Sverige verkar ha anti-intellektuella och teoretiska toppolitiker på riksnivå

Länken http://www.regeringen.se/sveriges-regering/ påvisar att flera av de senaste årens toppolitiker inte har en examen från högskola eller universitet. Det är dessutom enbart enstaka toppolitiker som har en avslutad fördjupad högre utbildning motsvarande magister/master- eller forskarutbildning.

Toppolitiker på riksnivå pratar trots detta gärna och ofta om att det skall löna sig att skaffa en utbildning, men om de själva inte har gedigna utbildningar och ändå når toppositioner som politiker samt som f d toppolitiker därefter erbjuds ledande positioner i statliga och kommunala organisationer samt i utrikesförvaltningen, framstår de som hycklare.

På vilka grunder är de som f d toppolitiker mer lämpade och kompetenta än andra i samhället bortom den politiska sfären?

Riksdagens ledamöter har en högre utbildningsnivå än genomsnittet för befolkningen i Sverige, men det är en klen tröst när deras “chefer”, dvs toppolitikers teoretiska kunskaper, arbetslivserfarenheter eller praktiska färdigheter framstår som basala, i vissa fall obefintliga.

De är anmärkningsvärt att flera toppolitiker saknar gedigen utbildning, då vi pratar om politiker som har ett avgörande beslutsansvar för Sveriges väl och ve.

Den kritiska frågan är om de senaste årens toppolitiker har eller har haft den intellektuella kapaciteten, kunskapsbildningen, livserfarenheterna och praktiska färdigheterna att ta ansvar för Sveriges väl och ve i framtiden?

Det är tveksamt om de motsvarar de krav som borde ställas på dem, då de senaste årens samhällsutveckling inom olika politik- och samhällsområden knappast kan påstås vara positiva, utan snarare märkbart negativa. De begränsade och gemensamma samhällsresurserna har använts och används i populistik och oansvarig anda inom olika områden utan gedigna konsekvensanalyser.

Flera av toppolitikerna under de senaste åren har i bästa fall en avslutad akademisk utbildning på grundnivå på sitt CV enligt regeringskansliet, men de som har någon form av högre utbildning (t ex enstaka kurser) är inte sällan oavslutad. Det innebär att de inte har avklarat en högskole- eller universitetsexamen. Det betyder att de enbart påbörjat en utbildning, men inte avslutat den, vilket väcker frågor kring deras intellektuella förmåga och varför de inte avslutat en påbörjad utbildning.

När det gäller de som har en avslutad magister/master- och forskarutbildning bland de senaste årens toppolitiker, såsom partiledare, statsministrar och ministrar, är dessa bara några enstaka personer. Det är dessutom flera av de senaste årens toppolitiker som inte har någon högre eller avslutad utbildning överhuvudtaget.

Dagens toppolitiker på riksnivå framstår i detta sammanhang som anti-intellektuella, verkar brista i bildning och dessutom verka sakna många praktiska färdigheter från arbetslivet utanför politiken. En kurs eller kortare utbildning här och där, ett sommarjobb, ett extraknäck och korta vikariat är föga tillfredställande, än mindre tillräckligt.

Det räcker att titta på partiledarna och språkrören i riksdagen de senaste åren, som överlag inte imponerar när det gäller deras sammanvägda utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet. Detsamma gäller flera av de senaste årens ministrar. De framstår som nickedockor som styrs av andra än sina intellektuella färdigheter och egna erhållna livserfarenheter.

Dagens toppolitiker framstår som papegojor, då de upprepar det som andra i deras närhet säger att de skall säga.

De framstår som marionetter, då deras tal ofta är skrivna av andra.

Den kritiska frågan är vad dagens toppolitiker på riksnivå egentligen klarar av på egen hand?

En annan kritisk fråga är vad de har för kompetens och färdigheter förutom att prata om ditt och datt i tid och otid?

En tredje kritisk fråga är om deras reella kunskaper och förståelse kring ditt och datt?

Toppolitiker framstår istället ofta som simpla utan djup och kännedom om sammanhang mellan helheten och dess olika delar på samma vis som delarnas betydelse för helheten som de ofta uttalar sig om i media och debatter. De framför väl inövade fraser som inte sällan är motsägelsefulla, dvs de säger en sak utan förplikteelse att leva upp till sina utsagor, utan agerar  i motsats till de de säger. 

Exempelvis, Stefan Löfven säger att de skall vara ‘ordning och reda’, eller ‘ett nej är ett nej’ osv, men agerar därefter i motsats till dessa utsagor. Ett annat exempel på bristande logik fullt av motsägelser och avsaknad av analytisk förmåga är Annie Lööfs presskonferens gällande regeringens lagförslag om unga ensamkommande, vilket utan tidigare motstycke sågats fullständigt av tunga remissinstanser såsom Lagrådet. Det blir fortsättningsvis svårt att ta hennes uttalanden på allvar beaktande av att hon skall vara jurist och i detta sammanhang på fullaste allvar menar att moral står över lagen!

Detta exempel visar på att flera av de senaste årens toppolitiker verkar sakna analytisk förmåga när det gäller grundläggande förståelse av orsak-verkan liksom konsekvenserna av sina politiska agendor och fattade riksdagsbeslut.

De senaste årens toppolitiker framstår i detta sammanhang som anti-intellektuella och teoretiska, då de verkar brista i egen bildning och sakna relevanta arbetslivserfarenheter samt praktiska färdigheter inom ansvarsområden som de ofta och gärna uttalar sig samt fattar beslut om, dock utan att de kan utkrävas ansvar i efterhand.

Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel

Det folkliga missnöjet mot det politiska etablissemanget i Sverige handlar inte bara om den förda migrations- och integrationspolitiken. I folkdjupet bubblar ett missnöje som bottnar i deras självupptagenhet och arrogans gentemot vanliga människor i samhället.

Ledande politiker och myndighetschefer kan i Sverige begå allvarliga fel, vara osakliga och partiska, oansvariga i beslutsfattande, oaktsamma med skattemedel, bryta mot gällande regler, lagar och förordningar, utan att detta får några personliga negativa konsekvenser och straffrättsliga påföljder.

I stället för att ställas till svars belönas de med lukrativa omplaceringar, reträttpositioner eller politiska tillsättningar i kommuner, landsting, stat och myndigheter (inrikes och utrikes), trots att de visat på bristande omdöme, avsaknad av ansvarstagande, inkompetens och allmän oduglighet.

Det är inte kompetens och lämplighet som styr utnämningar och tillsättningar av toppbefattningar i samhällets tjänst, utan tillhörighet till det politiska etablissemanget. De uppbär dessutom både löner, privilegier och andra förmåner inklusive avgångsvederlag och pensionsvillkor som vanliga människor inte ens kan drömma om.

Fortsätt läsa Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel

Romson och Fridolin borde också avgå

Språkrören beter sig elitistiskt och maktfullkomligt, utan förståelse och lyhördhet i förhållande till miljöpartisters verklighet på gräsrotsnivå.

MP:s språkrör, Gustav Fridolin och Åsa Romson, prioriterar personliga vänskapsband och tillämpar olika måttstockar på människor – de borde avgå med omedelbar verkan!

Regeringsföreträdare i Sverige kan inte med bevarad trovärdighet odla kontaktytor som exminister Mehmet Kaplan gjort.

Fortsätt läsa Romson och Fridolin borde också avgå

Löfven ska kunna hållas juridiskt ansvarig för sin politik (Återinför ämbetsmannaansvar för chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i offentlig förvaltning)

Avsaknaden av ämbetsmannaansvar innebär att det råder i det närmaste straffrihet för chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i offentlig förvaltning.

Varför kommer välavlönade och privilegierade chefer och ansvariga tjänstemän i offentlig förvaltning, liksom landstings- och kommunpolitiker, undan straffrättsliga påföljder när deras beslut i tjänsteutövning påvisar försummelse, oförstånd eller oskicklighet gällande användandet av skattemedel?

Varför ställs regeringen ledd av statsminister Stefan Löfven och dess ministrar inte till svars när chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i landsting och kommuner är oaktsamma med skattemedel och dessutom bryter mot gällande lagar, författningar, instruktioner och föreskrifter?

Fortsätt läsa Löfven ska kunna hållas juridiskt ansvarig för sin politik (Återinför ämbetsmannaansvar för chefer, ansvariga tjänstemän och politiker i offentlig förvaltning)

En företagsekonomisk analogibetraktelse på svensk politik

De gängse statsvetenskapliga förklaringarna, politiska bortförklaringarna och journalistiskt vilseledande förklaringarna till den omritade politiska kartan i Sverige kan behövas komplettera med en företagsekonomisk betraktelse.

De två största partierna i svensk politik, dvs Socialdemokraterna (S) och Moderaterna (M), gör båda anspråk på att vara statsbärande, men verkar inte förmå svara upp mot Sverigedemokraternas (SD) kontinuerliga framgångar i riksdagsval och opinionsundersökningar på senare år.

Den politiska kartan i Sverige har på kort tid ritats om och anledningen handlar troligtvis inte bara om, som vanligtvis förs fram i debatten, att invandring och integration har blivit alltmer viktiga områden i väljaropinionen på senare år. En annan förklaringsgrund kan också vara att S och M verkar sakna relevanta kunskaper om och förståelse för den verklighet som präglar deras politiska och opinionsbildande verksamheter som visar sig i  det sjunkande stöd som de har för sin politik bland medborgarna i samhället.

Grundläggande företagsekonomiska insikter kan genom en analogibetraktelse (nedan illustrerad med kursiv text inom parenteser) bidra till att delvis förklara det som skett och sker i svensk politik.

Fortsätt läsa En företagsekonomisk analogibetraktelse på svensk politik

Beslutsfattare måste följa lagen

Tjänstemannaansvar. Beslutsfattare i offentlig förvaltning på myndigheter och i kommuner borde avkrävas straffansvar när lagar och förordningar inte följs i deras beslut.

Jag har själv arbetat i svensk offentlig sektor i drygt två decennier och innehaft befattningar med beslutsansvar på olika högskolor och universitet, där lagar och förordningar skall följas i alla beslut.

Jag har också varit verksam i länder och erfarit konsekvenserna av beslutsfattande i offentlig förvaltning inte nödvändigtvis följt gällande lagar och förordningar. Det är inte bara oacceptabelt, men borde vara olagligt för beslutsfattare i offentlig förvaltning på eget bevåg göra avsteg från gällande lagar och förordningar (eller andra regelverk) i beslut.

Fortsätt läsa Beslutsfattare måste följa lagen

Pest och kolera i flyktingpolitiken – en pedagogisk utmaning

Prioriteringar i flyktingpolitiken kan liknas vid valet mellan två oönskade alternativ, såsom pest eller kolera. Resurser kan prioriteras till närområdet eller på hemmaplan i Sverige.

Oavsett val så kommer människor på flykt undan krig och förföljelse att lämnas åt sitt eget öde. Detta är inte enbart politisk utmaning, utan också pedagogisk, vilket kan åskådliggöras genom att se närmare på svensk flyktingpolitik.

Fortsätt läsa Pest och kolera i flyktingpolitiken – en pedagogisk utmaning

Suboptimerad och narcissistisk flyktingpolitik

S, MP, V, M, C, FP, och KD har målat in sig i ett hörn bara för att markera politiskt avståndstagande mot SD:s restriktiva flyktingpolitik. Den förda flyktingpolitiken värnar knappast om alla människor på flykt, utan är ett resultat av en narcissistisk retorik i inrikespolitiken, skriver professorn Göran Svensson.

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/suboptimerad-och-narcissistisk-flyktingpolitik-19045 

Statsministerämbetet i förfall

Offentliga personer i allmänhet – och representanter för det politiska systemet i synnerhet såsom statsministrar och statsministerkandidater – har ett stort ansvar för att mobbning motverkas i samhället. De har ett ansvar att föregå med gott exempel i den politiska debatt som förs i samhället.

http://detgodasamhallet.com/2015/09/05/gastskribent-goran-svensson-statsministerambetet-i-forfall/#more-2194

Högerpolitik i ny skepnad

Sju av åtta politiska partier i riksdagen stödjer den nuvarande invandringspolitiken – från vänster till höger. Det är ologiskt att både moderater och socialdemokrater är i symbios med varandra avseende den rådande invandringspolitiken, eftersom båda dessa partier på olika ideologiska grunder historiskt varit för en mer restriktiv och selektiv invandringspolitik. Det finns numera en samsyn i denna fråga mellan dessa två partier som onekligen väcker funderingar om deras bakomliggande skäl.

http://detgodasamhallet.com/2015/08/31/hogerpolitik-i-ny-skepnad/