Svenska toppolitikers utbildnings- och kunskapsförakt är präglat av narcissistisk nepotism

Svenska toppolitiker verkar inte förstå vad som krävs för att förstå ‘något’.  De saknar respekt för utbildning. De saknar också ödmjukhet inför kunskap. Deras förhållningsätt till utbildning och kunskap präglas av arrogans och ‘besserwisser’-mentalitet.

Det borde vara ett större fokus på svenska toppolitikers kunskapsbehörighet (t ex formell utbildning) och kompetens (t ex reella kunskaper, kritiskt tänkande och analytisk förmåga), då deras beslutsfattande många gånger inte verkar baseras på fakta, än mindre kunskaper och tidigare erfarenheter från forskning, utan känslomässiga ståndpunkter som verkar sakna relevans i verkligheten och i värsta fall sunt fornuft.

Svenska toppolitiker verkar förringa värdet av både utbildning och kunskap, då de själva alltför ofta inte har varken det ena eller det andra.

De verkar inte förstå vikten av utbildning och kunskap. De verkar inte förstå ‘aha’-upplevelsen som ofta kommer med utbildning och kunskap. Det verkar inte förstå att ju mer man lär sig om ‘något’, desto mer inser man hur lite man vet om detta ‘något’. De verkar inte förstå att de är outbildade och okunniga i jämförelse med andra som är utbildade och kunniga. De verkar inte förstå att det är mycket de inte förstår, utan tror sig vara ‘förståsigpåare’.

Fortsätt läsa “Svenska toppolitikers utbildnings- och kunskapsförakt är präglat av narcissistisk nepotism”

Toppolitikers narcissistiska och psykopatiska drag bidrar till Sveriges och EUs förfall

Sverige (läs det toppolitiska skrået i det svenska politiska systemet) och EU (läs toppolitiska skrået i Bryssel) verkar ha allt större problem med verklighetsförankring och förståelse för vanliga människors vardag samt deras väl och ve.

De toppolitiska skråna verkar tro sig besitta egenskaper som gör dem unika. De verkar leva i tron att vara utvalda att uträtta stordåd, men inser inte att de kanske istället håller på och uträttar illdåd mot vanliga människors väl och ve.

De toppolitiska skråna i Sverige och EU verkar präglas av narcissistiska och psykopatiska drag. 

Fortsätt läsa “Toppolitikers narcissistiska och psykopatiska drag bidrar till Sveriges och EUs förfall”

Sveriges Riksdag borde inte vara en ‘polsk riksdag’

Stoppa riksdagsledamöters ekonomiska ersättningar och förmåner tills de tar sitt ansvar i regeringsfrågan.

Det pågar ett löjeväckande kaos och oansvarig oordning i Sveriges Riksdag och fortfarande efter fyra månader sedan riksdagsvalet i september 2018 har Sverige inte en ‘ny’ regering på plats. Genomsnittstiden för regeringsbildning till i höstas var sex dagar, men denna gång är vi på väg mot drygt 120 dagar!

En ny strikt tillämpning efter ett riksdagsval borde införas. Riksdagens invalda ledamöter efter ett riksdagsval borde få löneavdrag och att utbetalning av andra förmåner stoppas tills de tagit sitt ansvar och visar respekt för valresultatet genom att rösta fram en regering som har stöd i Sveriges Riksdag.

Det är inte ett orimligt krav då riksdagsmandatet är personligt enligt Regeringsformen där varje ledamot svarar inför sina väljare i den valkrets de representerar.

Fortsätt läsa “Sveriges Riksdag borde inte vara en ‘polsk riksdag’”

Business-as-usual – mobbning, nepotism och odemokratiska principer frodas i riksdagen

Det verkar som om flertalet riksdagspartier  (S, M, V, C, KD, L och MP) underskattar årets utfall i riksdagsvalet. De verkar tro att deras uppenbart misslyckade strategi att inte tala, förhandla och/eller samarbeta med SD, före valet, och vad det verkar efter valet, helt plötsligt skall kunna motverka den uppåtgående trenden för just detta parti.

Utöver detta så fördelades inte talmansposterna enligt någon representativ fördelning i förhållande till resultatet i riksdagsvalet, utan SD blev utan talmanspost, trots att partiet är tredje största parti. Detta är ett utslag av den politiska mobbning som SD är utsatt för av de andra riksdagspartierna.

Det är en målande symbolhandling som stärker bilden av att SD till varje pris skall behandlas annorlunda än de andra. Detta är en form av poilitisk nepotism som troligtvis inte uppskattas av många väljare och snarare stärker SDs roll på den politiska kartan.

När dessutom S och M nonchalant singlar slant om hur ordförandeposterna till riksdagens utskott skall fördelas inser många väljare att den politiska mobbningen fortsätter som vanligt, dvs business-as-usual att utesluta SD och frångå grundläggande demokratiska principer som rimligtvis borde återspeglas i enlighet med valresultatet enligt tidigare praxis. Ett faktum som troligtvis inte heller uppskattas av många väljare, även av dem som inte sympatiserar med SD.

Tredje största partiet blir utan ordförandeposter, men däremot ger S och M flera av dessa poster på eget bevåg till betydligt mindre partier. Det liknar ånyo politisk nepotism. I förlängningen är detta ett allvarligt avsteg från demokratiska principen att makten skall utgå från folket.

Det framstår allt tydligare att både S och M verkar i en anda av förakt mot grundläggande demokratiska principer, dvs att folkviljan skall återspeglas i riksdagsarbetet (t ex talmansposter) och hur detta representeras i viktiga funktioner i riksdagen (ordförandeposter i utskotten). S och M verkar i en anda av politisk mobbning och politisk nepotism.

Fortsätt läsa “Business-as-usual – mobbning, nepotism och odemokratiska principer frodas i riksdagen”

Inför straffrättsligt ämbetsmannaansvar åtminstone för statsministrar och ministrar

De senaste åren visar på uppenbara brister inom flera centrala samhällsområden där statsministrar och ministrar visat på inkompetens och okunskap eller som de själva säger: ’vi har varit naiva’.

Det handlar om intellektuell dagis- eller sandlådenivå på deras bortförklaring.

En annan bortförklaring är att ’se över rutinerna’ som är lika naiv. Kort sagt, båda visar på en dumhet, men framförallt oansvarighet, dvs vilja och förmåga att ta ansvar när det gäller de gemensamma samhällsresurserna.

Haveriet kring Transportstyrelsen som påvisade uppenbara brister gällande kommunikationen mellan mininstrar och statsmininstern, samt dessutom lagöverträdelser som innebar risk för rikets säkerhet.

I dessa dagar (omfattande skogsbränder och torka) synliggörs avsaknaden av tillräcklig krisberedskap som de senaste regeringarna (dvs Reinfeldt och Lövfen) inte hanterat ansvarsfullt.

Varför ställs inte ansvariga statsråd inför straffrättsligt ansvar för bristande ämbetsutövande? Det är givetvis inte deras fel att det brinner och är extremt torrt i skog och mark, men det är och har varit deras ansvar att förebygga så att konsekvenserna mildras.

Fortsätt läsa “Inför straffrättsligt ämbetsmannaansvar åtminstone för statsministrar och ministrar”