Inför straffrättsligt ämbetsmannaansvar åtminstone för statsministrar och ministrar

De senaste åren visar på uppenbara brister inom flera centrala samhällsområden där statsministrar och ministrar visat på inkompetens och okunskap eller som de själva säger: ’vi har varit naiva’.

Det handlar om intellektuell dagis- eller sandlådenivå på deras bortförklaring.

En annan bortförklaring är att ’se över rutinerna’ som är lika naiv. Kort sagt, båda visar på en dumhet, men framförallt oansvarighet, dvs vilja och förmåga att ta ansvar när det gäller de gemensamma samhällsresurserna.

Haveriet kring Transportstyrelsen som påvisade uppenbara brister gällande kommunikationen mellan mininstrar och statsmininstern, samt dessutom lagöverträdelser som innebar risk för rikets säkerhet.

I dessa dagar (omfattande skogsbränder och torka) synliggörs avsaknaden av tillräcklig krisberedskap som de senaste regeringarna (dvs Reinfeldt och Lövfen) inte hanterat ansvarsfullt.

Varför ställs inte ansvariga statsråd inför straffrättsligt ansvar för bristande ämbetsutövande? Det är givetvis inte deras fel att det brinner och är extremt torrt i skog och mark, men det är och har varit deras ansvar att förebygga så att konsekvenserna mildras.

Fortsätt läsa “Inför straffrättsligt ämbetsmannaansvar åtminstone för statsministrar och ministrar”

Socialdemokraterna – från samhällsbyggare och statsbärare till faktaresistens, narcissism och relativism

Ansvaret för socialdemokraternas pågående kräftgång i folkopinionen faller tungt på de som styrt och ställt i partiet under åtminstone det senaste decenniet.

Ett parti består av människor, som alla andra organisationer,  och när dessa ersätts av andra vars förståelse och återkoppling till sina kärnväljare underskattas faller partiet platt i folkopinionen.

Det är anmärkningsvärt att socialdemokraterna, ett parti med sekelanor och som byggt upp Sverige under flera generationer till ett välfärdssamhälle samt varit ett statsbärande parti i decennier, inte förmått att upprätthålla kompetens och kunskap om samhällsutvecklingen, utan på senare år ägnat sig åt faktaresistenta, narcissistiska och relativistiska agendor som saknat verklighetsförankring och stöd hos  den bredare allmänheten.

Partiet har behandlat sina kärnväljare som mindre vetande och inte tvekat att motarbeta och använda nedsättande epitet mot kärnväljare som ifrågasatt och kritiserat de som styrt och ställt samt fattat beslut om den faktaresistenta, narcissistiska och relativistiska inriktningen av den socialdemokratiska politiska agendan. Kärnväljarnas lojalitet har i stor utsträckning gått förlorad och andra väljares förtroende för socialdemokratin har sannolikt urholkats.

Fortsätt läsa “Socialdemokraterna – från samhällsbyggare och statsbärare till faktaresistens, narcissism och relativism”

Sverige präglas av politisk nepotism och en framväxande elitistisk maktsfär

Svenska toppolitiker på riksnivå som lämnar politiken belönas trots sina ofta formella tillkortakommanden (t ex utbildning) och kraftigt begränsade praktiska erfarenheter (se http://www.regeringen.se/sveriges-regering/) med toppjobb på myndigheter, statliga och kommunala organisationer samt utlandstjänster i utrikesförvaltningen eller dylikt.

Det finns flera exempel där politiska tillsättningar lett fram till att myndigheter och kommunalt samt statligt ägda organisationer fattat extremt dåliga beslut (t ex Vattenfall och Nuon-affären), utan personligt ansvarsutkrävande av toppolitiker och f d toppolitiker som medverkat och godkänt dessa katastrofala beslut.

Vad säger detta om våra toppolitiker på riksnivå när det gäller deras syn på vikten av intellektuell förmåga, kunskapsbildning och relevanta arbetslivserfarenheter när de tillsätter personer inom sin politiska vänskapskrets på ledande positioner?

Detta är i grund och botten politisk nepotism – dvs svågerpolitik som är en form av vänskapskorruption som borde vara förbjudet.

Fortsätt läsa “Sverige präglas av politisk nepotism och en framväxande elitistisk maktsfär”

Sverige verkar ha anti-intellektuella och teoretiska toppolitiker på riksnivå

Länken http://www.regeringen.se/sveriges-regering/ påvisar att flera av de senaste årens toppolitiker inte har en examen från högskola eller universitet. Det är dessutom enbart enstaka toppolitiker som har en avslutad fördjupad högre utbildning motsvarande magister/master- eller forskarutbildning.

Toppolitiker på riksnivå pratar trots detta gärna och ofta om att det skall löna sig att skaffa en utbildning, men om de själva inte har gedigna utbildningar och ändå når toppositioner som politiker samt som f d toppolitiker därefter erbjuds ledande positioner i statliga och kommunala organisationer samt i utrikesförvaltningen, framstår de som hycklare.

På vilka grunder är de som f d toppolitiker mer lämpade och kompetenta än andra i samhället bortom den politiska sfären?

Fortsätt läsa “Sverige verkar ha anti-intellektuella och teoretiska toppolitiker på riksnivå”

Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel

Det folkliga missnöjet mot det politiska etablissemanget i Sverige handlar inte bara om den förda migrations- och integrationspolitiken. I folkdjupet bubblar ett missnöje som bottnar i deras självupptagenhet och arrogans gentemot vanliga människor i samhället.

Ledande politiker och myndighetschefer kan i Sverige begå allvarliga fel, vara osakliga och partiska, oansvariga i beslutsfattande, oaktsamma med skattemedel, bryta mot gällande regler, lagar och förordningar, utan att detta får några personliga negativa konsekvenser och straffrättsliga påföljder.

I stället för att ställas till svars belönas de med lukrativa omplaceringar, reträttpositioner eller politiska tillsättningar i kommuner, landsting, stat och myndigheter (inrikes och utrikes), trots att de visat på bristande omdöme, avsaknad av ansvarstagande, inkompetens och allmän oduglighet.

Det är inte kompetens och lämplighet som styr utnämningar och tillsättningar av toppbefattningar i samhällets tjänst, utan tillhörighet till det politiska etablissemanget. De uppbär dessutom både löner, privilegier och andra förmåner inklusive avgångsvederlag och pensionsvillkor som vanliga människor inte ens kan drömma om.

Fortsätt läsa “Den växande populismen är det politiska etablissemangets fel”