Greta och ‘Greta’-rörelsen – media präglas av flockbeteende och skygglappar

Gretas framfart i världen saknar nog motstycke när det gäller klimataktivism.

Den kan nog sammanfattas i ett ord:  ‘halleluja’.

Hennes framfart från ingenstans är dock svårförklarlig. Hon är dessutom inte den första unga kvinnan som fått tala i FN om sin klimataktivism (se t ex Severn Cullis-Suzuki, 1992; Brittany Trilford, 2012) som tämligen omgående försvann i det dolda.

Det är problematiskt att media rapporterar ensidigt om Gretas engagemang och handlingar, men inte rapporterar om vad som möjliggjort och möjliggör hennes klimataktivism.

Det är också beklagligt att media inte rapporterar om andra unga människor som är minst lika eller mer engagerade i sin klimataktivisim, men som inte lever i västvärlden.

Ett genuint klimatengagemang från en väldigt ung människa är Licypriya Kangujam. Varför lyfts inte hon till skyarna, då hennes engagemang är mer långtgående och personligt krävande i jämförelse med Greta. Denna unga flicka framför dessutom kritik mot media för att hon kallas ‘the Greta of India’, trots att Licypriya enligt egen utsago började med sin klimataktivism före Greta.

Media präglas av flockbeteende och skygglappar.

Fortsätt läsa “Greta och ‘Greta’-rörelsen – media präglas av flockbeteende och skygglappar”

Kalle Anka påhejad av sina vänner i media underminerar trovärdigheten i forskning om individers brottsbenägenhet

Forskare som verkar vara tongivande  i samhällsdebatten och dessutom ofta synliga i media när det gäller brottsbenbägenhet för individer med invandrarbakgrund boende i förorten verkar besatta att två teser.

(1) Den ena handlar om att individers socio-ekonomiska bakgrund  förklarar individers brottsbenägenhet.

(2) Den andra handlar om att skärpta straff inte påverkar individers brottsbenägenhet.

Båda dessa teser framstår alltmer som hämtade ur Kalle Ankas värld.

Media förhåller sig dessutom okritiskt när dessa påståenden förs fram av dessa forskare.

Om forskarna personifieras av Kalle Anka så framstår media i detta sammanhang som hans vänner, dvs Kalle Anka & C:o.

Fortsätt läsa “Kalle Anka påhejad av sina vänner i media underminerar trovärdigheten i forskning om individers brottsbenägenhet”

Mainstreamedia borde läsa alternativmedia

Det räcker att under kort tid läsa artiklar publicerade i olika ‘alternativmedia’ på nätet för att få en inblick i de brister som nyheter i ‘mainstreammedia’ innehåller.

Ett tips vore att ‘mainstreammedia’ läste ‘alternativmedia’, vilket de troligtvis gör i smyg. ‘Alternativmedia’ agerar som ‘djävulens advokat’. Det sker dessutom helt och hållet gratis!

Fortsätt läsa “Mainstreamedia borde läsa alternativmedia”

Journalister ifrågasätter inte andra journalisters ‘fake news’ journalistik

Der Spiegel kan sannolikt utgöra ett föredöme att inte tysta ner egen ‘fake news’ journalistik när det gäller deras självrannsakan gällande ‘the Relotius Case‘ och skriver: “Claas Relotius committed his deception intentionally, methodically and with criminal intent.

Der Spiegel skriver också enligt följande: “The management of DER SPIEGEL will set up a commission of experienced internal and external persons to investigate the indications of falsification. DER SPIEGEL will also report publicly on their findings and recommendations for improving safety mechanisms.” Det skall noteras att detta skrivs på ledande plats i Der Spiegel och inte i en fotnot eller annan undanskymd plats i publikationen. Det verkar uppenbart att saklighet och opartiskhet baserat på sant och relevant skall prägla deras journalistik.

Svenska journalister och mediaredaktioner verkar däremot oförmögna, och kanske ovilliga, att förhålla sig kritiska till andra journalisters och mediaredaktioners journalistik. Kritik av ‘fake news’ journalistik framförs sällan av journalister, utan tystnaden är utbredd.

Fortsätt läsa “Journalister ifrågasätter inte andra journalisters ‘fake news’ journalistik”

Allas lika värde gäller inte SD – en samhällsfarlig signalpolitik

Allas lika värde tillämpas inkonsekvent i politiken och journalistiken – konsekvensneutralitet saknas ofta i journalistiken och  saklighet saknas i politiken. Faktabaserade argument åsidosätts medan känslobaserade lyfts fram.

Ett vanligt argument från partiledare är att SD inte är ett parti som alla andra med avseende på bland annat att deras värderingar skiljer sig från de andras. Dessa partier och deras företrädare verkar inte inse att de med dessa kategoriska  och ofta ogrundade uttalanden spär på myllan där splittringen mellan människor i det svenska samhället frodas.

De bidrar till att intoleransen gentemot andra som är annorlunda förstärks, svensk/icke-svensk, religiös/icke-religiös, kulturella likheter/olikheter m m. De bidrar till att normalisera acceptansen för ‘vi-och-dom’ mentalitet.

Att i samma andetag prata om allas lika värde är hyckleri. Därmed blir ord om mångfald, medmänsklighet, tolerans m m innehållslösa floskler och förutsättningarna för mångfald, medmänsklighet och tolerans i samhället en utopi.

Fortsätt läsa “Allas lika värde gäller inte SD – en samhällsfarlig signalpolitik”