Det råder tystnad kring segregationen i segregerade bostadsområden

Sverige är ett motsägelsefullt land där hög svansföring kan prägla den officiella bilden (t ex avseende fri- och rättigheter samt jämlikhet), men som inte alltid speglar verkligheten i ett allt mer splittrat samhälle där samhörighet och sammanhållning håller på att ersättas med polarisering, utanförskap och segregering.

Särskilt segregeringen i segregerade bostadsomräden förekommer sällan i samhällsdebatten, utan fokus är på förhållandet mellan samhället i stort och (oftast) invandrartäta bostadsområden. Bilden som syns i debatten är att segregation inte förekommer i segregerade områden trots att dessa kan vara starkt segregerade av etniska, nationella, kulturella och religiösa orsaker.

Segregation finns inte bara mellan det omgivande majoritetssamhället och minoriteter, utan den finns också mellan minoriteter, och dessutom inom minoriteter.

Fortsätt läsa “Det råder tystnad kring segregationen i segregerade bostadsområden”

Regeringen Löfven borde ta av sig kulturella och religiösa skygglappar

Regeringen Löfven (S och MP med stöd av V) präglas av en bekymmersam ytlighet och tomhet kring integrationen av människor som kommit hit trots den utbredda oro som finns i samhället. 

Regeringen Löfven verkar inte förstå innebörden av allas lika fri- och rättigheter; jämlikhet inför lagen; respekt för varje människas värdighet; demokratiska och sekulära samhällsprinciper.   

Fortsätt läsa “Regeringen Löfven borde ta av sig kulturella och religiösa skygglappar”

Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter

Framväxten av social gettofiering i det svenska samhället är underskattat av politiker och myndigheter trots att det leder till orättvisor och bekymmersamma skillnader mellan människor. Den politiska lösningen är alltid densamma, nämligen satsningar på arbete, arbete och åter arbete.

Politiker och myndigheter bortser från att en människa kan vara präglade av sin etniska, religiösa eller kulturella tillhörighet som i sin tur kan bidra till socialt utanförskap och alienering från majoritetssamhället. Satsningar på arbete är inte tillräckligt för att människor skall välja och känna social delaktighet och tillhörighet med majoritetssamhället.

Social gettofiering kan motverkas om de samhällsprinciper som präglar den officella bilden av samhället försvaras på allvar av politiker och myndigheter. – inte bara en läpparnas bekännelse. Det gäller för politiker och myndigheter att i både ord och handling stå upp för rådande samhällsprinciper när det handlar om synen på det demokratiska och sekulära styrelseskicket,  allas lika fri- och rättigheter, jämlikhet inför lagen för alla och att respekten för varje människas värdighet skall gälla alla.

I detta sammanhang borde permanent uppehållstillstånd i Sverige och svenskt medborgarskap inte bara handla om rättigheter, utan kopplas till ett samhälls- och medborgarskapskontrakt bestående av skyldigheter gällande grundläggande samhällsprinciper för att motverka social gettofiering i det svenska samhället.

Det handlar om att ställa krav på människor för att motverka social gettofiering.

Fortsätt läsa “Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter”

Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget

De senaste decennierna har visat att Sverige inte klarat av att hantera och lösa de problem som det mångkulturella samhällsbygget medfört, utan de har accelererat i takt med att allt fler människor från helt andra kulturer kommit till Sverige.

Resultatet är tveklöst nedslående, då antalet utanförskapsområden sedan 1990 gått från några enstaka till nästan ett par hundra. Segregationen har vuxit fram på bred front och med denna splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor.

Lösningen sägs alltid vara på lång sikt, men då det redan gått mer än fyra decennier sedan riksdagen fattade beslutet om det mångkulturella samhällsbygget och eftersom utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll, finns det lite som talar för att den skall ändras inom överskådlig tid.

Sverige framstår idag alltmer som ett land präglat av splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor – ett land som alltför ofta och alldeles för länge saknat den politiska reflektionen och kritiska tänkandet kring det mångkulturella samhällsbygget.

Fortsätt läsa “Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget”

Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.

Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.

Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.

Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.

Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld). Fortsätt läsa “Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget”