Alla inlägg av Göran

Grogrunden till utanförskap och alienering – en integrationspolitisk akilleshäl

Det finns flera orsaker till människors utanförskap och alienering som inte kan lösas med enbart satsningar arbete, utbildning, bostäder och språkundervisning. Samhällsutvecklingen mot fler utanförskapsområden och parallellsamhällen har pågått under decennier. Integrationspolitiken har samtidigt nonchalerat satsningar på människors behov av stöd för social delaktighet och samhörighet med det omgivande samhället och förbisett människan på individnivå.

Den rådande integrationspolitiken präglas av otidsenliga skygglappar och flagrant okunskap som underminerar samhällets sammanhållning genom ekonomisk närsynthet och social kortsynthet. Människors sociala utanförskap och alienering tas inte på allvar på bekostnad av deras sociala delaktighet och samhörighet med det omgivande samhället. 

Fortsätt läsa Grogrunden till utanförskap och alienering – en integrationspolitisk akilleshäl

Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter

Framväxten av social gettofiering i det svenska samhället är underskattat av politiker och myndigheter trots att det leder till orättvisor och bekymmersamma skillnader mellan människor. Den politiska lösningen är alltid densamma, nämligen satsningar på arbete, arbete och åter arbete.

Politiker och myndigheter bortser från att en människa kan vara präglade av sin etniska, religiösa eller kulturella tillhörighet som i sin tur kan bidra till socialt utanförskap och alienering från majoritetssamhället. Satsningar på arbete är inte tillräckligt för att människor skall välja och känna social delaktighet och tillhörighet med majoritetssamhället.

Social gettofiering kan motverkas om de samhällsprinciper som präglar den officella bilden av samhället försvaras på allvar av politiker och myndigheter. – inte bara en läpparnas bekännelse. Det gäller för politiker och myndigheter att i både ord och handling stå upp för rådande samhällsprinciper när det handlar om synen på det demokratiska och sekulära styrelseskicket,  allas lika fri- och rättigheter, jämlikhet inför lagen för alla och att respekten för varje människas värdighet skall gälla alla.

I detta sammanhang borde permanent uppehållstillstånd i Sverige och svenskt medborgarskap inte bara handla om rättigheter, utan kopplas till ett samhälls- och medborgarskapskontrakt bestående av skyldigheter gällande grundläggande samhällsprinciper för att motverka social gettofiering i det svenska samhället.

Det handlar om att ställa krav på människor för att motverka social gettofiering.

Fortsätt läsa Motverka social gettofiering – inte bara rättigheter, utan också skyldigheter

Journalister och medieredaktioner bakom stereotypa debatter som debatterar stereotyper

Det är inte sällan  som journalister i mainstream media genom ledare och debattinlägg står bakom stereotypa debatter som debatterar stereotyper och som dessutom använder sig av stereotypa ord.

Deras journalistiska gärning som debattörer verkar vara aktivistdriven och  politiserad , ibland kallad agendajournalistik, samt präglad av verklighetsförvanskning och hyckleri, istället för konsekvensneutralitet, fokus på sakfrågan och innehållet i sak.

Flera av dessa journalister och deras medieredaktioner har på senare tid visat sig vara kappvändare som än mer urholkar deras redan skamfilade rykte och förtroende.

Stereotypa debatter kan handla om t ex tiggeri, EU-migranter, papperslösa och ensamkommande. Dessa debatter kan präglas av stereotypa floskler och andra intetsägande, oväsentliga samt ogrundade argument av stereotyp karaktär, t ex ‘allas lika värde’, ‘rasist’ och ‘populist’.

Alice Teodorescu på GP och Ivar Arpi på SvD har båda en sak gemensamt, de är journalister och exempel på personer som alla har varit påhoppade av andra journalister och medieredaktioner som anspelat på deras yttre egenskaper (roll) samtidigt som skällsord om deras inre egenskaper (person) förts fram. De har ofta varit utsatta för stereotypa debattargument i kombination med påklistrat stereotyper i negativ bemärkelse.

Journalister som ägnat sig åt stereotypa angrepp på Alice och Ivar har gjort en medveten sammanblandning mellan deras roll och person . Dessa journalister har också medvetet bidragit till en förskjutning från en verklig person till en fiktiv gestalt. En roll förvanskas och personen blir fiktiv, men framställs som verklig. Alice och Ivar har ifrågasatts med nedsättande och illasinnade ordval, istället för att debattera sakfrågan och innehållet i sak.

Debattkulturen hos vissa journalister och deras medieredaktioner präglas således av att roll och person sammanblandas medvetet, istället för att diskutera sakfrågan och innehållet i sak. Alice och Ivar har ofta varit utsatta för detta. Det sker en medveten sammanblandning av deras roll och person, deras yttre och inre egenskaper, den verkliga och fiktiva Alice och Ivar.

Problematiken i debatter uppstår när t ex yttre egenskaper såsom nationalitet, etnicitet, religion, könstillhöringhet eller politiska åsikter klistras på en  individ samtidigt som inre egenskaper klistras på samma individ.

Kombinationen av påklistrade och påhittade egenskaper ger upphov till att stereotyper gärna framhävs och förstärks.

Alice och och Ivar är verkliga personer som var och en har en roll, men som blir fiktiv på grund av alla dessa yttre och inre egenskaper som klistrats på dem.

Debatten blir oseriös när sammanblandning sker mellan roll och person, mellan yttre och inre egenskaper, mellan verklig och fiktiv person. När det gäller Alice och Ivar verkar alla gränser överskridits när det gäller deras yttre och inre egenskaper, deras roll och person, den verkliga och fiktiva Alice och Ivar.

Att det dessutom har varit andra journalister och deras medieredaktioner som deltagit i dessa stereotypa debatter som debatterat stereotyper är beklagligt. Detta har bidragit till att journalisters och medias allmänna anseende svärtas ner och deras förtroende urholkas hos allmänheten. Detta har troligtvis bidragit till att alternativmedia vuxit fram på bred front och fått en etablerad och tongivande ställning i medielandskapet.

De journalister och deras medieredaktioner som baserar sin gärning på stereotypa argument bidrar till att ordet journalist, och i förlängningen journalistik, utvecklas till en föga tilltalande stereotyp – en allmän spottkopp som görs till syndabock även när det kanske inte är befogat.

Sluta kalla dig vänster, feminist eller humanist

Jag är både förvånad och besviken på dig som säger sig vara vänster, feminist eller rent av humanist, samtidigt som du försvarar en självgod och kapitalistisk syn på människor på flykt undan krig och förföljelse.

Den är självgod då den handlar mer om dig än om de människor som är på flykt undan krig och förföljelse.

Den är kapitalistisk då du stödjer tanken att människor på flykt undan krig och förföljelse ses som en ekonomisk resurs för oss istället för i deras hemländer.

Fortsätt läsa Sluta kalla dig vänster, feminist eller humanist

Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget

De senaste decennierna har visat att Sverige inte klarat av att hantera och lösa de problem som det mångkulturella samhällsbygget medfört, utan de har accelererat i takt med att allt fler människor från helt andra kulturer kommit till Sverige.

Resultatet är tveklöst nedslående, då antalet utanförskapsområden sedan 1990 gått från några enstaka till nästan ett par hundra. Segregationen har vuxit fram på bred front och med denna splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor.

Lösningen sägs alltid vara på lång sikt, men då det redan gått mer än fyra decennier sedan riksdagen fattade beslutet om det mångkulturella samhällsbygget och eftersom utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll, finns det lite som talar för att den skall ändras inom överskådlig tid.

Sverige framstår idag alltmer som ett land präglat av splittring, intolerans och ojämlikhet mellan människor – ett land som alltför ofta och alldeles för länge saknat den politiska reflektionen och kritiska tänkandet kring det mångkulturella samhällsbygget.

Fortsätt läsa Dags för politisk eftertanke och nytänkande kring det mångkulturella samhällsbygget

Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Det politiska beslutet mot det mångkulturella samhället som togs av riksdagen 1975 vilar på en övertygelse om att pluralism avseende etnicitet, religion och kultur (värderingar och traditioner) berikar och gynnar Sverige och dess medborgare, men dess avigsidor viftas alltför ofta bort som bakåtsträvande och främlingsfientligt.

Det finns en naiv och verklighetsfrånvänd inställning hos politiker att det är möjligt att enbart plocka godbitarna ur det mångkulturella samhällsbygget och att de inkompatibla eller oacceptabla värderingarna och traditionerna försvinner av sig själva, men som i socialt utanförskap bibehålls och en grogrund att de förstärks.

Det mångkulturella samhällets storhet bygger på antagandet att människan enkelt och smidigt kan ändra och anpassa sina värderingar och traditioner till att förenas med andras trots att de är helt annorlunda och ibland motsatta.

Inget kan vara mer felaktigt, då framförallt människors värderingar, men även traditioner, är djupt rotade i hur vi ser på oss själva och andra, hur vi bemöter andra och hur vi uppfattar att andra ser och bemöter oss. Det finns samtidigt en oroväckande politisk underskattning av de problem som detta medför.

Utvecklingen mot det mångkulturella samhället har fört med sig oönskade avarter när det gäller socialt utanförskap. Exempelvis, patriarkala och hedersrelaterade strukturer begränsar framför allt kvinnors och flickors fri- och rättigheter (t ex tvångsgifte, barnäktenskap, hedersförtryck och hedersvåld). Fortsätt läsa Frivillighet i kombination med tvång mot avarter i det mångkulturella samhällsbygget

Aktivistdriven forskarkritik och akademiskt revirpinkande präglat av flockbeteende

När forskare inom ett forskningsområde går samman, skriver debattinlägg, framför kritik eller på annat vis deltar i samhällsdebatten i större grupper liknar detta ibland aktivisters tillvägagångssätt att driva samhällsfrågor i syfte att påverka politiker, myndigheter och samhällsopinionen. Några få leder de andra som låter sig styras trots att de kanske inte är särskilt engagerade eller insatta i sakfrågan.

När forskare för fram kritik i en större grupp väcker det frågor om trovärdighet. Ett färskt exempel är kritik framförd av ett drygt tjugotal forskare när det gäller en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Det finns andra exempel med många s k forskare som säger sig vara medförfattare till debattinlägg (se 1 och 2 – notera antalet medförfattande forskare i första inlägget jämfört med slutrepliken)

Ju fler forskare desto större trovärdighet? Knappast, utan detta framstår som politisering av forskning!

Notera att jag i detta inlägg inte tar ställning till om kritiken mot rapporten är befogad eller inte, utan fokuserar flera bakomliggande oklarheter när det gäller den framförda kritiken som dessa forskare säger sig stå enade bakom detta.

Fortsätt läsa Aktivistdriven forskarkritik och akademiskt revirpinkande präglat av flockbeteende

Åsiktskorridoren borde vara en varningssignal!

Debattklimatet i Sverige beskrivs ofta som en åsiktskorridor, vilket borde vara en varningssignal för politiker, makthavare och journalister om de menar allvar när de säger sig stå upp för ett öppet och demokratiskt samhälle och ett debattklimat präglat av nyanser och mångfald.

De borde kanske inse värdet av att ta ett steg tillbaks och lyssna in vad andra har att säga och fundera på om deras egen verklighetsuppfattning och förståelse kring samhällsutvecklingen kan kompletteras.

Idag är det tvärtom, politiker, makthavare och journalister vill till varje pris ha fram sitt budskap och gärna utan att andra får möjlighet att bemöta deras förenklade och återvändsgrändsliknande argument som ofta kan sakna stöd i både forskning och officiell statistik.

Politiker, makthavare och journalister verkar tror sig sitta på sanningar och lösningarna till allsköns problem och utmaningar i samhället som istället ofta är verklighetsfrånvända och saknar relevans för människorna ute i verkligheten.

Fortsätt läsa Åsiktskorridoren borde vara en varningssignal!

Normalisering av SD: slutet på partiets glansdagar eller bara ett M-utspel för gallerierna?

Moderanternas (M) utspel att normalisera Sverigedemokraterna (SD) är tudelat.

Å ena sidan, är M villiga att på allvar samtala och förhandla med SD och är SD villiga att ta dessa samtal och förhandlingar på allvar? Å andra sidan, är detta bara ett utspel för gallerierna av M för att återvinna förlorat väljarstöd till SD och hur kommer SD att agera för att inte förlora sitt väljarstöd tillbaks till M?

Det finns således inte bara oklarheter när det gäller dessa samtal och förhandlingar, utan utfallet beror i allra högsta grad på vilka politiska utgångspunkter och vägval som både M och SD kommer att ha och ta. 

Fortsätt läsa Normalisering av SD: slutet på partiets glansdagar eller bara ett M-utspel för gallerierna?

Sverige normaliserar hedersförtryck – inför nolltolerans!

På samma vis som politikers och myndigheters ofattbara flathet och kränkande feghet har bidragit till att i princip normalisera förekomsten av bland annat tvångsgifte, flickors omskärelse, kyskhetskontroller och barnäktenskap, har hedersförtryck getts utrymme att normaliseras i det svenska samhället.

Jag hade för tjugo år sedan ingen aning om att hedersrelaterat förtryck fanns i Sverige, men efter en introduktionsföreläsning på en svensk högskola 1998 kom en kvinnlig student med invandrarbakgrund fram till mig för att be om råd och hjälp.

Fortsätt läsa Sverige normaliserar hedersförtryck – inför nolltolerans!