Trots ‘snarlika’ kulturella förutsättningar misslyckades Sverige, men INTE Danmark, Finland och Norge

Sverige hade i princip samma goda förutsättningar som Danmark, Finland och Norge att minimera smittspridning, sjuklighet och dödlighet i befolkningen. Regeringen och Folkhälsomyndigheten ‘schabblade bort’ dessa och är ‘sämst i klassen’ med råge (HÄR, HÄR och HÄR).

Sverige hade också goda ekonomiska, sociala och miljömässiga förutsättningar att minimera konsekvenserna på individer och samhälle av Covid-19.

De kulturella förutsättningarna (värderingar – normer och attityder samt traditioner – seder ock bruk) var dessutom goda för en stor del av befolkningen.

Flera kulturella förutsättningar borde regeringen och FHM beaktat och på så vis förhindrat den katastrofala händelseutvecklingen av Covid-19 i Sverige:

1. Andelen ensamhushåll är bland den högsta i världen.

2. Generations- eller släktboende där föräldrar och deras barn bor tillsammans med t ex mor- och farföräldrar, syskon och/eller kusiner är relativt sätt få  i det svenska samhället jämfört med andra länder.

3. Utflyttade barn besöker inte regelbundet sin föräldrar eller mor- och farföräldrar..

4. Många människor har sina dagliga sociala och därmed fysiska kontakter med andra i huvudsak på sina arbetsplatser.

5. Kontakt mellan människor sker oftast med en verbal hälsning utan kroppskontakt och ofta på behörigt avstånd, men där kroppskontakt kan vara vanligt i andra länder där hälsningar sker med kramar eller pussar på kinderna.

6. En stor del av befolkningen är inte trångbodda som i många andra länder.

7. En stor del av befolkningen lever vanligtvis med social distansering som norm medan andra länder har helt andra beteendemönster.

8. Många läser internationella nyheter och anpassar sig därefter samt är försiktiga och förutseende i avsaknad av tydliga riktlinjer från myndigheter och regering.

9. Företag och organisationer har vidtagit proaktiva åtgärder (t ex distansarbete) innan FHMs s k rekommendationer kommunicerades.

10. Företag och organisationer har tvingats minska eller stänga ner sina verksamheter bland annat på grund av de proaktiva åtgärder som människor vidtagit såsom att undvika i situationer med folksamlingar i begränsade utrymme (t ex restauranger och biosalonger)

11. Det finns troligtvis ett utbrett proaktivt tänkande hos många i det svenska samhället som tillämpas i olika situationer, framför allt när kris eller hot gör sig påminda i vardagslivet. Detta gäller nog både människor och företag samt organisationer som ser om sin tillvaro i tid.

Regeringens och FHMs vägval har präglats och fortsätter präglas av att ta det ‘osäkra för det säkra’ (verklighetsflykt), medan en stor del av befolkningen ‘tar det säkra före det osäkra’ (verklighetsförankring).