Statsepidemiolog Tegnell hävdade ihärdigt i början av pandemin att skolstängningar enbart hade liten eller obefintlig effekt på smittspridningen av COVID-19, men stora effekter på individer och samhälle.
Varför denna tvärsäkra och självsäkra hållning när expertgrupper i många länder drog en annan slutsats när det gäller smittspridningen COVID-19.
Det som Tegnell och medförfattare kommer fram till är att skolstängningar har effekt (15-40%, vilket knappast är en liten effekt) beroende av fas i smittspridningen, men att de ekonomiska och sociala kostnaderna är höga.
Det var motsägelsefullt av Tegnell att hävda att skolstängningar har liten eller obefintlig effekt när Tegnell samtidigt påpekade betydelsen av social distansering, då fysiska avstånd i skolan är i princip omöjliga att upprättahålla utan att vidta drastiska åtgärder (t ex halvera skolklasser).
Det var motsägelsefullt av Tegnell att säga att barn inte smittar och därför kan gå i skolan, men samtidigt skall inte barnbarn träffa mor- och farföräldrar.
En bärande tes i artkeln är (ibid. s. 479): ”…there are still many uncertainties about the health, economic, and social implications of closing schools to mitigate an influenza pandemic…”.
Det var samma argument som fördes fram när diskussionen i Sverige handlade om att stänga skolor eller inte, dvs det är inte smittspridningen i skolan som var avgörande utan den påverkan en skolstängning kunde få på individer och samhälle.
Tegnell stödjer sig på obekräftad och gammal teori om en andra våg som gällde för spanska sjukan, istället för empiriska erfarenheter i en lång rad länder (framför allt i Asien) under lång tid som inte bekräftar en andra våg när kraftfulla åtgärder vidtas.
Det bekräftas i en intervju med Newsweek: Tegnell admitted that a lockdown would have helped reduce the number of cases and deaths in Sweden in the short term, but said the decision might pay dividends in the long run. ”Obviously yes, it would have helped in the short term. But for the long term, we don’t know,” he said.
Tegnell vet inte, han tror och gissar!
Det finns ingen evidens utan ren spekulation baserat på en värld som för hundra år sedan inte visste vad som orsakade spanska sjukan och inte kunde vidta åtgärder utan smittspridningen kunde ske obehindrat.
Tegnell intar en överlägsen attityd till andra länders erfarenheter och fnyser åt kunskap hur de fick Sars och Mers under kontroll.
Tegnell bygger sin logik på en ‘oförsiktighetsprincip’, istället för en ‘försiktighetsprincip’ som kritiska röster i forskarsamhället efterfrågat under en längre tid.
Det har kostat Sverige hög sjuklighet och hög dödlighet, vilket har påverkat individer och samhället i stort.
För vidare läsning:
Tegnell m fl slutsatser i artkeln (ibid., s 478-479):
”Two historical studies (holidays in France and the experience of US cities in 1918) provide information on the likely maximum health effect of school closure in past epidemics and pandemics, each of them come with their own limitations. Those two datasets suggest that, in an optimistic scenario, closure of schools during a pandemic might have some effect on the total number of cases (maybe a 15% reduction), but cause larger reductions (around 40%) in peak attack rates. However, this reduction will be substantially undermined if children are not sufficiently isolated or if the policy is not well implemented. The 2008 Hong Kong outbreak, the French experience during the 1957 pandemic, and the 1918 pandemic records in some US cities show that a failure to have any discernible effect is possible, especially if decisions come too late. It is also possible to hypothesise perverse effects such as an increase in mortality in older people if they are engaged to care for children when schools close.
However, estimates of health effect derived from past pandemics and epidemics are not necessarily relevant for H1N1. Indeed, comparison of the 1918, 1957, and 1968 pandemics shows that there is no such thing as a standard pandemic. On the bases of illness attack rates and reports of illness in children, it seems that school closure might have had a substantial effect in 1957 when much transmission took place among children, some effect in 1918, but a lesser effect in 1968 when illness attack rates were similar among children and adults. In the early stage of the H1N1 pandemic, the large proportion of children among cases so far, and the large number of case clusters in schools strongly suggest that the reduction in the number of cases because of school closure in this specific pandemic will be stronger than would be expected from observations based on seasonal influenza.
nordinavia.se 