Är FHMs strategi rätt eller fel? Svaret vet vi redan men frågan är felställd.

FHMs s k strategi för COVID-19 som statepidemiolog Tegnell envist försvarar föll omgående med ett ‘magplask’. Alla vet numera att lidandet och massdöden på äldreboenden har visat sig vara en katastrof utan motstycke i modern tid. Alla vet numera att människor med invandrarbakgrund också är överrepresenterade i statistiken för COVID-19.

Men är FHMs strategi rätt eller fel?

Den kritiska frågan som istället borde ställas är:

Hur är det möjligt att en myndighet och dess statsepidemiolog har tillåtits driva en strategi på tvärs med världen i stort utan evidens och tillåts fortsätta driva samma strategi utan att varken regering och riksdag reagerat och agerat, utan varit passiva och i det närmaste knäpptysta. 

Statsminister Löfven svarar på en fråga med att säga:  ‘strategin håller och känner mig säker på detta’.

Goddag yxskaft!

Vilket riksdagsparti och partiledare har öppet och löpande förhållit sig kritiskt* till regering eller FHM?

* innebär analys av problem, fenomen eller påståenden, dvs problematisera handlingar och yttranden.

Inte ens SD har visat sig på styva linan och förhållit sig kritiskt. Samtliga riksdagspartier uppvisar en förvånansvärd oförmåga att förhålla sig kritiska, kanske av politisk feghet och intellektuell flathet, att ställa regering och myndigheter till svars.

Att förhålla sig kritisk behöver ju inte handla om strategin är rätt eller fel, utan på vilka vetenskapliga grunder den vilar på och vilket utfall gällande svårt sjuka och döda förväntas av den.

Överlag är tystnaden från riksdagen och alla riksdagspartier talande för hur illa det politiska systemet visat sig fungera och kunna ta ansvar i kristider.

Jag ställde frågan till FHM i vilket intervall ligger antalet dödsfall med vald strategi (dvs min och max), och fick följande oväntade och minst sagt ovetenskapliga svar den 4 maj:

Detta är inte något som Folkhälsomyndigheten beräknat“.

Detta borde vara en anledning för riksdagen och dess ledamöter att reagera och agera – att förhålla sig kritiska.

Trots att FHMs generaldirektör Johan Carlsson och statsepidemiolog Anders Tegnell haft fel från första början och fortsätter att ha fel om COVID-19 är den kritiska frågan befogad inte om strategin är rätt eller fel, utan:

Varför reagerar och agerar, dvs förhåller sig kritiska, inte regeringen eller någon av de övriga politiska partierna i riksdagen?

FHM driver en tes som är internationellt ifrågasatt då den saknar evidens och Sverige tillhör dessutom de värst drabbades länderna.

Den föregående statsepidemiologen Johan Giesecke har också haft fel från första början med ogrundade påståenden, såsom att COVID-19 är som en svår influensa och att övriga Norden om ett år kommer att hinna ikapp Sveriges dödstal.

En lekman kan t o m inse att det första påståendet om ‘svår influensa’ är uppenbart fel och det andra påståendet om ‘andra hinner ikapp’ saknar evidens och dessutom faller på sin egen orimlighet, då det bygger på att inget görs eller kan göras för att minska antalet svårt sjuka och avlidna i COVID-19.

Det är oseriöst att han som s k ‘expert’ i sin iver att försvara en f d arbetsgivare och kollega gör påståenden som framstår som simpla och naiva dessutom utan evidens.

Snacka om professionell inavel och ‘hehe-anda‘.

Över tid kommer en stor del av befolkningen i världen att smittas enligt WHO , då vi inte har immunitet mot COVID-19.

Men åtgärder kommer vidtas, effektivare behandlingsformer och mediciner kommer att utvecklas, förbättrat skydd av riskgrupper, ökad riskmedvetenhet i företag, organisationer och hos gemene man.

Sammantaget kommer åtgärder och beteenden samt kunskap om COVID-19 leda till att färre blir svårt sjuka och avlider. 

Det framstår som en enfaldig och cynisk strategi att tro, och kanske hoppas på, att övriga Norden skall drabbas lika illa. Det är lika enfaldigt och cyniskt att inte ‘köpa sig tid‘ och istället offra svaga, sjuka och gamla.

Så, hur är det möjligt att FHM med statsepidemiolog Tegnell som talesperson tillåts att exprimentera med befolkningen utan att riksdagen och dess ledamöter reagerar och agerar, samt förhåller sig  kritiska?

SD som tidigare kunnat fungera som en blåslampa i baken på de andra partierna verkar förenat sig med dessa i en strävan att bli en del av deras gemenskap.