3.000 döda i COVID-19 – Varför är regering och FHM så passiva att vidta preventiva åtgärder?

Två inledande frågor:

1) Varför är regering med statsministern i spetsen så passiva att vidta preventiva åtgärder?

2) Varför är Folkhälsomyndigheten med generaldirektören och statsepidemiologen i spetsen så passiva att vidta preventiva åtgärder?

Här följer en tidslinje över antalet döda i COVID-19 enligt FHMs dagliga rapportering (dvs exkl mörkertal och eftersläpning):

Den 15 mars hade enstaka personer avlidit i COVID-19.

Den 30 mars hade 100 personer avlidit i COVID-19.

Den 8 april hade 500 personer avlidit i COVID-19.

Den 14 april hade 1.000 personer avlidit i COVID-19.

Den 23 april hade 2.000 personer avlidit i COVID-19.

Idag (7/5) har över 3.000 personer avlidit i Sverige på grund av COVID-19 enligt FHM (3.040 döda).

En jämförelse – det motsvarar cirka 15.000 döda i Spanien, cirka 18.000 döda i Italien och cirka 100.000 döda i USA. Det är dessutom skyhögt över dödstalen i Danmark, Finland och Norge.

Över 3.000 döda är väldigt många oskyldiga människor på drygt fem veckor och fortsättningsvis kommer många fler tyvärr att avlida enligt beräkningar.

De senaste åren har genomsnitt cirka 700 personer avlidit per säsong i influensa enligt Socialstyrelsens register. Få är under 65 år och hälften över 80 år.

Ett mönster som känns igen för COVID-19.

Den enskilda dag med högst antal avlidna personer under en och samma dag för en influensa på senare år inträffade under säsongen 2017−2018, då 25 personer avled – totalt cirka 1.000 döda.

Den enskilda dag med högst antal avlidna personer under en och samma dag inträffade till dags dato för COVID-19 den 8 april , då 114 personer avled.

COVID-19 har dock hittills lett till i genomsnitt drygt 80 personer per dag avlidit under snart fem veckor enligt FHMs statistik (exkl mörkertal och eftersläpning).

Ett hypotetiskt exempel: 80 personer per dag motsvarar ‘i runda slängar’ ett fullbokat inrikesflygplan (exempel 1; exempel 2) som störtar med inga överlevande varannan dag i Sverige vecka efter vecka.

Här följer några katastrofer för att kunna få en förståelse för hur illa COVID-19 hittills drabbat Sverige:

Estoniakatastrofen 1994  – cirka 850 döda varav cirka 500 svenskar

Tsunamikatastrofen 2004 – cirka 550 svenskar döda

Terrorattackerna ‘9/11’ i USA 2001 – cirka 3.000 döda

FHM med dess generaldirektör och statsepidemiolog i spetsen har, vecka ut och vecka in, förmedlat missvisande påståenden, felaktiga bedömningar och vilseledande information om i princip nästan allting gällande COVID-19. Kritiker har också bemöts med felaktigheter och härskartekniker. Regeringen har varit passiv och frånvarande.

Det borde inte vara etiskt och moraliskt förvarbart och godtagbart hos gemene man i samhället att en regering och myndighetschefer inte ställs till svars och inför rätta när de inte minimerar lidande och massdöd på oskyldiga människor som just nu sker på grund av deras flathet, senfärdighet och feghet att agera och vidta åtgärder i tid samt kontinuerliga felbedömningar av utvecklingen.

Regering och myndighetschefer kan ju knappast använda de nästan bevingade orden ‘vi får se över våra rutiner’, ’vi har varit naiva’ eller ’vi såg det inte komma’.

Däremot kan människor i samhället undra vad fan får vi för pengarna när dessa högavlönade ministrar, statsminister och myndighetschefer medvetet gör tvärtom mot gängse praxis globalt.

Regering och myndighetschefer tillämpar ett opersonligt språk och förskjuter ansvar bort från eget ansvar trots att de är ytterst ansvariga.

Svaret på ‘varför regering och FHM har varit så passiva att vidta preventiva åtgärder’ kan sammanfattas åtminstone i två delar, delvis på grund av obefintlig (dvs urusel!) beredskap, och dels på grund av ekonomiska värden prioriteras på bekostnad av mänskligt lidande och död.