Var finns klimatforskarna i samhällsdebatten och mediarapporteringen?

Samhällsdebatten och mediarapporteringen om klimatförändringar präglas i stor uträckning av forskare som inte är klimatforskare. I detta sammanhang deltar dessutom opinionsbildare, aktivister, självutnämnda experter och andra tyckare som saknar förankring i klimatforskning.

För tydlighetens skull, jag är ingen klimatforskare och finner det förvånansvärt att dessa inte syns eller hörs mer i samhällsdebatten och mediarapporteringen. För mig skulle relevanta forskare  om klimatförändringar vara forskare vars forskning kan bidra till att förklara orsakerna till klimatförändringar på jorden.

I detta sammanhang uppfattar jag det som centralt att skilja på orsaker och effekter gällande klimatförändringar. Effekterna av klimatförändringar studeras bl a av forskare inom metereologi och miljövetenskaper, vilka också verkar vara de som är tongivande i samhällsdebatten och mediarapporteringen.

Det kan förklaras av att effekterna av klimatförändringar ofta kan vara konkreta och synliga, medan orsakerna till dessa ofta kan vara abstrakta och svårbegripliga.

Klimatet, vädret och naturen på jorden har alltid förändrats över tid. När det gäller naturen globalt verkar det vara uppenbart att den påverkats av människan, men det verkar inte vara entydigt i vilken utsträckning det globala vädret påverkats av människan.

Det kritiska frågan är istället i vilken utsträckning klimatförändringar är påverkade av: (i) människan, (ii) naturliga cykler och (iii) andra faktorer i jordens omgivning.

Det borde belysas allsidigt i samhällsdebatten och mediarapporteringen i vilken utsträckning människan påverkat och påverkar förändringar i jordens klimat, då klimatförändringar påverkar väder och natur.

En central fråga är hur stor andel (t ex %) av klimatförändringarna som över tid registreras i empiriska observationer är orsakade av människan.

Det verkar finns en sammanblandning mellan väder-, natur- och klimatförändringar. Väder- och naturförändringar likställs ofta med klimatförändringar baserat på extrema tillstånd, t ex gällande höga eller låga temperaturer, höga vindhastigheter, torka eller extrema regnmängder.

Om det är så att väder- och naturförändringar är effekter av klimatförändringar, framstår det som särskilt relevant att klimatforskare ges utrymme att bidra till orsaksförklaringar i den pågående samhällsdebatten och mediarapporteringen om klimatförändringar.

Väder- och naturobservationer över tid kan inte förklara orsakerna till klimatförändringar, utan kan bara konstatera effekterna av att klimatet förändrats. Orsakerna till klimatförändringar kan däremot bidra till att förklara väder- och naturförändringar över tid.

Trots detta syns klimatforskare väldigt sällan i samhällsdebatten och mediarapporteringen, utan det kan exempelvis vara agronomer, biologer, metereologer, läkare, ingenjörer, ekonomer osv och dessutom icke-forskare (opinionsbildare, tyckare, aktivister samt självutnämnda experter) som ges utrymme på bekostnad av faktabaserad rapportering som grundas på empiriska observationer kring vår tids stora diskussionämne, nämligen orsakerna till klimatförändringar på jorden.

Forskning är sällan entydig och detta gäller i princip all forskning. Det som är ’sant’ idag kan visa sig vara ’mindre sant’ imorgon, och ibland ’missvisande’ eller ’fel’ i övermorgon, då den kan ha baserats på felaktiga antaganden, bristfälliga metodval och/eller vilseldande analysmodeller.

Det känns onekligen oroväckande att samhällsdebatten och mediarapporteringen domineras av ensidighet där domedagsscenarier förs fram.

Faktum verkar vara att gängse klimatmodeller uppvisar betydande osäkerhet vars prognoser inte verkar stämma i takt med att empiriska observationer samlas in.

Forskning är sällan svart eller vit, utan den består av olika nyanser beroende av vilka utgångspunkter och antaganden den baseras på.

Det innebär att forskning kan rapportera motstridiga resultat, vilket inte tas upp i samhällsdebatten och mediarapporteringen. Det är just dessa motstridiga resultat som driver forskningen framåt och som över tid kan förkasta eller verifiera tidigare resultat i takt med empiriska observationer insamlas och rapporteras i upprepade studier.

Detsamma gäller klimatforskning.

Gängse klimatmodeller är inte giltigare och tillförlitligare än vad som kan verifieras genom empiriska observationer.

Gängse klimatmodeller kan såldes över tid verifieras eller förkastas i takt med att empiriska observationer samlas in och som testar modellernas giltighet och tillförlitlighet.

Exempelvis, orsakerna till klimatförändringar i samhällsdebatten och mediarapporteringen antas förklaras av en ökning av koldioxidnivån i atmosfären (från ca 0,03% till ca 0,04%), men dess förklaringsgrad är osäker och människans  del av denna ökning är också osäker.

Det är inte troligt att en variabel (t ex koldioxidnivån i atmosfären) är tillräcklig för att förklara komplexiteten i jordens klimat där exempelvis forskning om molns och vattenångas påverkan på jordens klimat inte förklaras i gängse klimatmodeller. Atmosfären är i sig komplex.

Sammantaget föranleder detta fyra konkreta förslag:

  • att klimatforskare och deras forskning om orsaker till klimatförändringar ges prioriterat utrymme i samhällsdebatten och mediarapporteringen i syfte att förklara gällande empiriska observationer och fakta.
  • att etablerade media säkerställer att de har kompetenta vetenskapsjournalister knutna till sina nyhetsredaktioner som har erforderlig kompetens och förmåga att sätta sig in i gängse klimatforskning.
  • forskningsresultat sakligt och objektivt baserat på klimatforskarnas egna slutsatser, och inte journalisters egna tolkningar eller vad andra forskare tycker och tänker inom andra forskningsområden, samt än mindre vad opinionsbildare, aktivister, tyckare och självutnämnda experter har att säga om detta.
  • att forskare inom metereologi och miljövetenskaper samt andra relevanta forskningsområden som belyser effekterna av klimatförändringar gällande väder och natur på jorden ges utrymme att också rapportera om de positiva effekterna som klimatförändringar kan medföra, dvs inte ett ensidigt fokus på de negativa effekterna.

Mediarapportering och samhällsdebatt om klimatförändringar med fokus på dess orsaker borde präglas av faktabaserade på empiriska observationer och transparens, snarare än effekterna därav. Effekterna bidrar inte till att förklara orsakerna.

Klimatförändringar verkar vara en ödesfråga som förtjänar respekt, men den förtjänar också sans och balans.

Dogmatism och fanatism gällande orsaker till klimatförändringar borde i detta sammanhang förpassas till papperskorgen.