Coronaviruset blottar ett Sverige i fritt fall

Under en tjänsteresa i Sydafrika i början av februari (dvs idag 13/3 för fem veckor sedan) blev jag varse om att något stort höll på att hända.

Baserat på fragmentarisk information som fanns tillgänglig vid tidpunkten på internationella mediaplattformar tog jag kontakt med några kollegor i olika delar av världen om mina aningar om det som höll på att hända i Wuhan (Kina) skulle kunna få dramatiska effekter globalt längre fram.

Anledningen till att jag kontaktade dem var att vi har en gemensam arbetsträff inplanerad i USA i slutet av maj där jag vädrade min oro och bad dem ha en mental förberedelse på att vår sammankomst inte skulle kunna ske om mina farhågor bekräftades.

För varje vecka som gick förstärktes min oro med ny information över vad som höll på att ske. Vecka efter vecka gick den svenska regeringen och företrädare för t ex folkhälsomyndigheten ut och bedyrade att det inte fanns någon fara å färde.

Vecka efter vecka har deras bedömningar och uttalanden visat sig vara fel och vilseledande.

Katastrofalt felaktiga!

Nu, efter fem veckor (13/3) verkar regeringen vara lamslagen och vågar inte ta tuffa beslut i syfte att få kontroll över coronavirusets spridning i samhället. Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för Samhällsskydd framstår  i samma anda som passiva och arroganta,.

Alla framstår som inkompetenta och ovilliga att ta till sig fakta. 

När andra länders regeringar och motsvarande myndigheter i Europa sent om sider reagerar och beslutar om kraftfulla åtgärder för att få bukt med spridningen av coronaviruset i sina respektive länder, så är Sveriges regering och dess myndigheter oerhört tafatta och mesiga.

Sverige vidtar i princip bara mindre symboliska åtgärder som förklaras på tveksamma och otydliga grunder av att det inte finns behov av andra åtgärder ännu.

Sveriges regering och dess myndigheter tror sig uppenbarligen veta bättre än alla andra när man inte följer vad Världshälsoorganisationens (WHO) uppdateringar om vad som bör göras.

Europa har idag (13/3) blivit epicentrum för coronavirusets spridning. WHO menar att alla bör göra allt  som kan göras för att få stopp på viruset, men Sverige gör i princip ingenting. Idag har bl a USA utlöst nationellt nödläge. Andra länder såsom Italien och Spanien har infört mycket kraftfulla åtgärder. Norge och Danmark har också infört olika åtgärder, såsom att stänga skolor och stoppa evenemang som har större folksamlingar.

Trots detta agerar inte Sveriges regering eller nämnda myndigheter.

Vad får dem att tro att Sverige inte kommer att drabbas av coronaviruset, trots att alla tillgängliga data från olika länder följer ett tydligt exponentiellt spridningsmönster. Det som skiljer länder år är hur kraftfullt och när de agerar som kan få spridningen att minska i omfattningen och konsekvenserna därav.

Taiwan, Singapore och Israel är exempel på länder som proaktivt tagit coronaviruset på allvar

I sammanhanget är det viktigt att ha i åtanke att replikationkvoten för coronaviruset är mycket högre än för en vanlig influensa och som dessutom leder till många fler fall som kräver intensivvård som kan få sjukvårdssystemet att kollapsa. Människor dör för att det inte finns tillräckligt med intensivvårdsplatser, men som hade kunnat räddas.

Sammantaget ger detta en känsla av ett Sverige i fritt fall. 

Det saknas kompetens och kunskap hos både regering och nämnda myndigheter för att kunna agera proaktivt och inte reaktivt!

De saknar ‘cojones’ att ta ansvar, utan försöker fördröja och undvika att ta beslut för att inte riskera kritik i efterhand.

Ingen ställs till svars, utan regering och myndigheter skyddar varandra i en anda av nepotism trots att de borde vara oberoende av varandra.

Att ta det ‘säkra’ före det ‘osäkra’ är en beprövad försiktighetsprincip, men att prioritera det ‘osäkra’ före det ‘säkra’ framstår som ett risktagande som borde förankras internationellt. Att köra sitt eget ‘race’ känns onekligen som att Sverige skall framstå som det svarta fåret i flocken.