Sveriges Riksdag borde inte vara en ‘polsk riksdag’

Stoppa riksdagsledamöters ekonomiska ersättningar och förmåner tills de tar sitt ansvar i regeringsfrågan.

Det pågar ett löjeväckande kaos och oansvarig oordning i Sveriges Riksdag och fortfarande efter fyra månader sedan riksdagsvalet i september 2018 har Sverige inte en ‘ny’ regering på plats. Genomsnittstiden för regeringsbildning till i höstas var sex dagar, men denna gång är vi på väg mot drygt 120 dagar!

En ny strikt tillämpning efter ett riksdagsval borde införas. Riksdagens invalda ledamöter efter ett riksdagsval borde få löneavdrag och att utbetalning av andra förmåner stoppas tills de tagit sitt ansvar och visar respekt för valresultatet genom att rösta fram en regering som har stöd i Sveriges Riksdag.

Det är inte ett orimligt krav då riksdagsmandatet är personligt enligt Regeringsformen där varje ledamot svarar inför sina väljare i den valkrets de representerar.

Det är givetvis ett utopiskt önsketänkande, men det skulle kunna bidra till att förtroendet för riksdagspolitiken förnyas om människor ser att de invalda riksdagsledamöternas ‘partistyrda revirpinkande’ och brist på respekt samt ansvarstagande leder till kännbara ekonomiska konsekvenser.

På vilken arbetsplats kan anställda åsidosätta sina arbets- och ansvarsuppgifter utan att det får konsekvenser? Jo, det kan ske i Sveriges Riksdag av invalda riksdagsledamöter.

Det är uppenbart att talmannens roll och makt är kraftigt begränsad, troligtvis alltför begränsad. Samtidigt har flertalet partier målat in sig i ett hörn av politisk enfald istället för att befinna sig i ett spektrum av politisk mångfald. Det skedde före valet och har fortsatt efter valet.

Varför inte införa en huvudprincip om ett proportionellt löneavdrag för invalda riksdagsledamöter efter ett riksdagsval tills en ‘ny’ regering har röstats fram med stöd i Sveriges Riksdag? För varje dag som går efter ett riksdagsval så dras 1/30 från riksdagslönen och att inga övriga förmåner utgår heller under denna tid.

Det skulle innebära att partierna och deras riksdagskandidater tvingades ‘tänka efter före’ riksdagsvalet. De skulle tvingas planera  för (och förhoppningsvis redovisa för väljarna) olika tänkbara partipolitiska konstellationer och scenarion som de ser som möjliga.

Inte som inför riksdagsvalet 2018, där flertalet partier statuerade ovilja till kompromisser, och som det sedan visade sig efter valet att de inte har kompromissvilja eller tänkt efter i termer av olika senarion.

Det pågående kaoset och oordningen i Sveriges Riksdag kanske indikerar den intellektuella nivån på dagens partipolitiska ledningsgrupper och respektive partis riksdagspolitiker. Det påminner om ‘sandlådan på dagis’.

Givetvis kommer inte frågan om att stoppa riksdagsledamöters löneutbetalningar och andra förmåner att beaktas, då riksdagsledamöterna själva bestämmer över sina lönevillkor, en form av riksdagsnepotism och maktfullkomlighet.

Oavsett så undermineras trovärdigheten för det politiska systemet, när de invalda riksdagsledamöterna inte tar sitt ansvar. Det är stötande att de uppbär full ersättning och andra förmåner trots att de åsidosätter sitt ansvar som riksdagsledamöter, och i förlängningen Sveriges väl och ve.

Sveriges Riksdag borde inte vara en ‘polsk riksdag‘.