Sverige präglas av politisk nepotism och en framväxande elitistisk maktsfär

Svenska toppolitiker på riksnivå som lämnar politiken belönas trots sina ofta formella tillkortakommanden (t ex utbildning) och kraftigt begränsade praktiska erfarenheter (se http://www.regeringen.se/sveriges-regering/) med toppjobb på myndigheter, statliga och kommunala organisationer samt utlandstjänster i utrikesförvaltningen eller dylikt.

Det finns flera exempel där politiska tillsättningar lett fram till att myndigheter och kommunalt samt statligt ägda organisationer fattat extremt dåliga beslut (t ex Vattenfall och Nuon-affären), utan personligt ansvarsutkrävande av toppolitiker och f d toppolitiker som medverkat och godkänt dessa katastrofala beslut.

Vad säger detta om våra toppolitiker på riksnivå när det gäller deras syn på vikten av intellektuell förmåga, kunskapsbildning och relevanta arbetslivserfarenheter när de tillsätter personer inom sin politiska vänskapskrets på ledande positioner?

Detta är i grund och botten politisk nepotism – dvs svågerpolitik som är en form av vänskapskorruption som borde vara förbjudet.

En konsekvens av politisk nepotism på riksnivå är att den bidrar till nepotismen ges utrymme och därmed frodas samt breder ut sig på bred front i det svenska samhället.

Toppolitikers nepotism på riksnivå legitimerar därmed nepotism i andra sammanhang.

Dagens toppolitiker på riksnivå erbjuds alltså reträttplatser i ledande befattningar på myndigheter, statligt och kommunalt ägda organisationer, inklusive ambassader i utrikesförvaltningen trots att flera av dessa toppolitiker knappast kan sägas varit förutseende och välgrundade i sin politiska gärning och beslutsfattande, utan snarare känslomässiga argument utan kunskap att stödja sig på.

Vad har toppolitiker på riksnivå för relevanta meriter att hänvisa till för dessa tjänster som tillsätts i nepotismens anda bortom deras politiska bakgrund?

Vad har hänt med beaktandet av relevant kunskaper, kompetens och lämpliga erfarenheter när det gäller tillsättningar i ledande positioner? Att ha varit en ledande toppolitiker på riksnivå indikerar inte ett mått på lämplighet i ledarskapsförmåga i andra sammanhang.

Toppolitiker på riksnivå har en hög politisk svansföring när det gäller synen på korruption, men med avseende på nepotism när det gäller reträttplatser för toppolitiker på riksnivå ser de mellan fingrarna. Nepotismen appliceras över partigränser i en anda av tjänster och gentjänster.

Att ha varit en toppolitiker på riksnivå borde inte vara en merit, utan snarare en varningsklocka om att personen troligtvis inte har en gedigen och relevant utbildning i botten (se ånyo http://www.regeringen.se/sveriges-regering/) i kombination med en gedigen och relevant arbetslivserfarenhet förankrad i verkligheten.

Därmed borde flertalet av toppolitikerna på riksnivå vara diskvalificerade från ledande positioner utanför politiken. Det finns sannolikt många andra kompetenta och kvalificerade personer i samhället som borde inneha dessa ledande befattningar.

Alltför många toppolitiker på riksnivå är således relativt sett ganska outbildade och saknar dessutom arbetslivserfarenhet utanför politiken. Om de inte har dessa grundläggande förutsättningar till elementär livserfarenhet, reell verklighetsförankring och intellektuellt samt kritiskt tänkande, hur kan de då ta ansvar och fatta välgrundade beslut i ledande positioner?

Alltför många av dagens toppolitiker på riksnivå verkar sakna tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna fatta beslut som beaktar helheten. Istället fattar de reaktiva och närsynta beslut med kort tidshorisont på tveksamma grunder, ofta baserat på populism i syfte att anpassa sig till rådande folkopinionen.

Toppolitiker på riksnivå präglade av bristande kunskaper, irrelevanta färdigheter och otillräckliga erfarenheter utanför den politiska sfären göder nepotism i det svenska samhället. Detta är otidsenligt och påvisar moraliska betänkligheter när de själva ofta med STORA ORD predikar floskeln ’allas lika värde’, men de anser sig uppenbarligen vara ’mer värda’ än andra.

Den politiska nepotismen håller på att skapa en elitistisk maktsfär i det svenska samhället bestående av inkompetenta och oansvariga makthavare som inte kan ställs till svars för deras oduglighet och avkrävas ansvar för fattade beslut.