#MeToo-uppropen är egocentriska och exkluderande

#Metoo i dess olika uppropsformer i Sverige visar på att storheten och stoltheten i svensk feminism är uppblåst, överskattad och missvisande. 

Jovisst, svenska kvinnor och flickor har det jämförelsevis bättre än flertalet kvinnor och flickor globalt, men detta är en klen tröst och dålig ursäkt när det uppenbarligen kommer till kvinnors och flickors verklighet i Sverige när det gäller sexuella trakasserier, kränkningar, hot, våld och våldtäkter.

Svensk feminism verkar vara ordfixerad snarare än handlingskraftig.

#Metoo-uppropen höjs till skyarna och sägs vara en revolution, men i så fall inte en revolution för ALLA kvinnor och flickor i det svenska samhället. Svensk feminism har ju också sagts vara en revolution under lång tid, men uppenbarligen är det bara en ytlig och verklighetsfrånvänd betraktelse som inte innefattar ALLA kvinnor och flickor.

Den ena kvinnan eller flickan efter den andra i olika upprop har valt tystnad inför rädslan att förlora jobbet, karriärmöjligheter, kollegor, kompisar, haft skamkänslor, varit villrådiga utan stöd. Med andra ord, de har tvekat istället för att stå upp för sitt eget välbefinnande med integritet och självrespekt.

Feminism med kvinnor och flickor som offer verkar gå hand i hand i dessa #metoo-upprop.

Är detta vad svensk feminism har uppnått efter alla år av stora ord. Vittnesmålen talar sitt tydliga språk – det svenska samhället har högvis med problem när det gäller kvinnofrid och respekten för kvinnor samt flickor.

Den gemensamma nämnaren för i princip alla gängse #metoo-upprop är att de fokuserar i mångt och mycket på etablerade och delaktiga kvinnor och flickor i det svenska samhället.

Men var är uppropen för de kvinnor och flickor som inte är etablerade och delaktiga i det svenska samhället. Dessa skulle kunna vittna om sexuella trakasserier, kränkningar, hot, våld och grova våldtäkter långt värre och bortom gängse vittnesmål.

Var finns uppropen för de kvinnor och flickor som lever i utanförskap, på samhällets botten eller dess bakgård? Det är obehagligt tyst kring dessa kvinnor och flickar som ofta inte kan föra sin egen talan, då de kan vara psykiskt och fysiskt tystade (läs dödade).

Varför finns det inga medialt tongivande och uppmärksammade upprop just nu om:

#hedersförtryck

#barnaktenskap

#kvinnligomskarelse

#gruppvaldtakt

#tystadpsykisktfysiskt

#prostituerad

#missbrukare

#allakvinnor

#allaflickor

Svensk feminism i ett nötskal!

Det är ofta när vissa kvinnor gör sig hörda (svenska, vita, med utbildning, arbete med god lön och/eller boende i storstad) eller kändisar, då hoppar svensk feminism på tåget. Men lyser med sin frånvaro när icke-svenska, icke-vita, utan utbildning, arbetslösa, låg lön, bidragsberoende och/eller anonyma kvinnor som istället bemöts med bortvända blickar och reell tystnadskultur.

#Metoo-uppropen är egocentriska och exkluderande.

De saknar medkänsla för alla de andra kvinnorna och flickorna som är extremt utsatta och lämnade åt sitt eget öde. Dessa berörs inte och kommer inte att beröras framledes heller, när intresset för de just nu tongivande och uppmärksammade uppropen i media svalnar och faller i glömska.

De som säger sig vara feminister borde knappast vara stolta över de olika #metoo-uppropen, utan snarare se dessa som ett fundamentalt och katastrofalt feministiskt misslyckande, kanske en återvändsgränd.

Det är dags att tänka om och tänka nytt.

Så länge de värsta sexuella trakasserierna, kränkningarna, hoten, våldet och grova våldtäkterna mot kvinnor och flickor fortsätter i bakgrunden eller i det dolda, kommer detta också påverka det svenska samhället i stort.

Det är inte bara de goda exemplen som påverkar samhällsutvecklingen. Även de dåliga och dessutom de extremt obehagliga och vidriga  exemplen kan relativisera hela skalan av  sexuella trakasserier, kränkningar, hot, våld och våldtäkter – en förskjutning mot bagatellisering och underskattning av det som borde vara oacceptabelt.

Alla kvinnor och flickor är tyvärr inte lika mycket värda i svensk feminism.

Det är dags att de som säger sig vara feminister att gå från ord till handling gällande ALLA kvinnor och flickor. En nystart vore att börja med genuin självrannsakan i kombination med verklighetsförankring när det gäller ALLA kvinnors och flickors livsvillkor i det svenska samhället.