Aktivistdriven forskarkritik och akademiskt revirpinkande präglat av flockbeteende

När forskare inom ett forskningsområde går samman, skriver debattinlägg, framför kritik eller på annat vis deltar i samhällsdebatten i större grupper liknar detta ibland aktivisters tillvägagångssätt att driva samhällsfrågor i syfte att påverka politiker, myndigheter och samhällsopinionen. Några få leder de andra som låter sig styras trots att de kanske inte är särskilt engagerade eller insatta i sakfrågan.

När forskare för fram kritik i en större grupp väcker det frågor om trovärdighet. Ett färskt exempel är kritik framförd av ett drygt tjugotal forskare när det gäller en rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Det finns andra exempel med många s k forskare som säger sig vara medförfattare till debattinlägg (se 1 och 2 – notera antalet medförfattande forskare i första inlägget jämfört med slutrepliken)

Ju fler forskare desto större trovärdighet? Knappast, utan detta framstår som politisering av forskning!

Notera att jag i detta inlägg inte tar ställning till om kritiken mot rapporten är befogad eller inte, utan fokuserar flera bakomliggande oklarheter när det gäller den framförda kritiken som dessa forskare säger sig stå enade bakom detta.

Hur många av dessa forskare har läst rapporten från MSB? Hur många av forskarna baserar sin kritik på egen analys och egna slutsatser? Hur många av dessa forskare, framförallt de juniora forskarna, har på egen hand kritiskt granskat rapporten utan påverkan från de seniora forskarna som också står bakom kritiken, varav flera är tongivande inom forskarmiljön? Hur många av forskarna känner sig mer eller mindre uppmanade eller kanske tvingade att stödja den av de andra framförda kritiken? Hur många av forskarna är det som i sin kritik, kanske okritiska hållning, utgår från Torbjörn Jerlerups strukturerade och detaljerade kritik av nämnda rapport i ett blogginlägg? Hur mycket av kritiken mot redaktören och medförfattarna av rapporten handlar om att de inte är verksamma inom deras forskningsmiljöer? Hur mycket av kritiken handlar om metodmässiga grunder i genomförandet och rapporteringen av studien? Hur mycket av kritiken är ett utslag för att forskarna själva inte ägnat sig åt att belysa infallsvinkeln som lyfts fram i rapporten?

Den framförda kritiken handlar mestadels om källkritik, men bortser från huvudbidraget som behandlas i denna rapport, nämligen redaktören och medförfattarna belyser ett område som de kritiska forskarna själva inte har utforskat och som MSB menar behöver kartläggas ytterliggare även kommande studier.

En kritisk fråga i detta sammanhang är varför de kritiska forskarna inte själva verkar valt att belysa detta i sin mångåriga forskning?

Den framförda kritiken framstår snarare som ett försvar av forskarnas egna forskningsfält och egna forskningsresultat när de skriver: ”…en kartläggning bör vara förutsättningslös och bygga på kontrollerbar fakta… …en eventuell kartläggning  måste också rymma en balanserad diskussion, med utgångspunkt i befintlig forskning… …i Sverige…”.

Det är en motsägelse att hävda att en kartläggning skall vara förutsättningslös samtidigt som forskarna skriver att den skall vara balanserad med utgångspunkt i svensk forskning (läs deras forskning). En annan motsägelse är dessutom att forskning sällan är, kan eller bör vara  förutsättningslös. Att forskning skall vara balanserad är diffust.

Är deras egen forskning förutsättningslös och balanserad? Knappast troligt!

MSBs rapport lyfter tydligt fram: ”… rapporten bygger på delar av den internationella forskning som bedrivits… …och de studier som genomförts om den europeiska grenen under senare år… …innehållet i rapporten är summariskt och generaliserat… …återstår att fördjupa studiet empiriskt och teoretiskt om olika frågor…”. Rapporten poängterar med tydlighet att den i princip är en förstudie som bygger på internationell forskning, har begränsningar och behöver följas upp.

MSB har valt att engagera forskare och utredare med annan bakgrund än de som framför kritik mot rapporten. MSB har nog eftersträvat att få fram andra perspektiv och nyanser än de som dessa forskare vanligtvis ägnar sig åt att belysa. Det åligger en myndighet att inte förlita sig på en eller enstaka forskargrupperingar när det gäller studier och insamling av samhällsinformation.

Att andra perspektiv lyfts fram är livsviktigt för allsidighet när det gäller myndigheters beslutsunderlag och beslutsfattande. Det finns ingen anledning idagsläget att ifrågasätta MSB. Myndigheten har beställt en rapport och fått den levererad enligt överenskommelse där författarna ansvarar för innehållet.

Denna rapport, liksom andra rapporter, ingår i myndighetens samlade informationsbank. Rapporten skall ses i detta sammanhang och inte som en allenarådande rapport när det gäller vad som är sant eller inte.

Det är däremot tveksamt att forskare ägnar sig åt något som kan framstå som aktivistdriven forskarkritik och dessutom akademiskt revirpinkande präglat av flockbeteende. Detta är i så fall knappast en förutsättningslös och balanserad grund för kartläggning som de själva förespråkar.