Svenska politiker har lurat hit migranter med retoriskt hyckleri

De senaste årens regeringar, statsråd och andra ledande politiker i Sverige som säger sig värna om asylrätten och stå upp för ett öppet och humant samhälle, har på grund av sin inrikes- och utrikespolitiska retorik vilselett och skapat falska förhoppningar hos människor runt om i världen.

Politiker har pratat med kluven tunga – ett osmakligt lurendrejeri som visar att de inte är tillräckligt kompetenta och ansvarstagande när det gäller stå upp för en hållbar asylrätt.

Av de 163.000 människor som sökte asyl i Sverige 2015, har inrikesminister Ygemans uppskattning varit att upp till 80.000 av dessa kan komma få avslag på sin asylansökan, vilket regeringen nu på olika sätt i efterhand försöker minska genom att t ex föreslå att s k ensamkommande under 18 år skall få gå färdigt gymnasiet.

Snacka om bakvänd logik när det gäller att värna asylrätten, då detta i så fall kommer att ske på bekostnad av andra som är i verkligt behov av kunna söka asyl på flykt undan krig och förföljelse.

Många har i samhällsdebatten kommenterat och reagerat på det stora antalet som kan komma att få avslag på sin asylansökan och därmed skall skickas tillbaks. Detta återspeglar bara den svenska samhällsdebatten i ett nötskal som alltför ofta är präglad av ensidighet.

De borde inte bara handla om de upp till 80.000 som kan komma att skickas tillbaka, utan att många av dessa lurats hit av politikers vilseledande retorik i tron att få stanna.

Det borde handla om orsak och verkan när det gäller inrikes- och utrikespolitisk retorik. Vad som sägs av ledande politiker går inte obemärkt förbi här och i vår omvärld. Det får effekter på migrationsrörelserna till Sverige, vilket trångsynta politiker motvilligt vill erkänna.

Att så många människor kan komma att skickas tillbaka är en konsekvens av  regeringars, statsråds och andra ledande politikers retorik inte handlat om fakta när det gäller att informera och kommunicera villkoren för att få stanna i Sverige, utan deras benägenhet att föra fram känslomässiga ståndpunkter som visat sig vara ohållbara.

Faktum är att det svenska samhället kommer att präglas under lång tid av det kaos och kris som politikerna lät pågå  innan de med våldsam kraft drog i nödbromsen och stängde Sveriges gränser.

Både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven har i tid och otid gärna talat sig varma för det öppna och humana Sverige, men när det väl kommer till kritan har deras känslomässiga och ohållbara retorik bara lett till falska förhoppningar hos väldigt många människor. Detta har dessutom skett utan ansvarstagande för samhällets och medborgarnas väl och ve.

Att värna asylrätten innebär inte att alla beviljas asyl. Det är dags att ledande politiker tar ansvar för vad som kommuniceras till människor här och i vår omvärld, då det borde vara oacceptabelt att lura hit människor för att sedan när de väl lyckats ta sig hit, får veta att migranter utan asylskäl får avslag och skickas tillbaka.

Det är djupt omoraliskt och oetiskt att gapet mellan totalt antal asylsökande och de som slutligen beviljas asyl är oförsvarligt stort, då antalet människor som får avslag i slutändan kostar samhället enorma resurser när deras asylärenden handläggs i form av både direkta och indirekta samhällskostnader under tiden de vistas i Sverige.

Ett oförlåtligt och oansvarigt resursslöseri som motverkar strävan efter ett öppet och humant samhälle. Sveriges ledande politiker bidrar därigenom till att dränera samhällets tillgängliga resurser till de andra som verkligen är på flykt undan krig och förföljelse – de osynliga, anonyma och stora massorna av flyktingar som har det mycket värre och inte kan ta sig hit. Dessa blir kvar i krigszoner och flyktingläger  utan möjligheter att ta sig därifrån.

Ledande politiker måste sluta skapa falska förhoppningar hos människor som saknar asylskäl och satsa på dem som verkligen är i behov av skydd. Det går inte att i ledande politisk ställning välkomna alla i sin strävan att framstå som godhjärtade á la Reinfeldt och Löfven, utan detta känslomässiga hyckleri måste få ett slut. De borde istället agera  så att samhällets tillgängliga resurser kan användas optimalt när det gäller att värna asylrätten.