SD har vitaliserat och återuppväckt människors intresse för svensk politik

SD har under lång tid behandlats annorlunda än andra partier, deras politiker har stötts ut, medlemmar har hängts ut och sympatisörer trakasserats. Alla tycker inte att de förtjänar detta bemötande, men de som tycker så brukar ange skäl såsom att de inte står upp för allas lika värde, ställer grupper mot varandra eller pekar på partiets ursprung.

Oavsett vad man tycker om SD, så kan man undra om inte SDs inträde på den politiska arenan vitaliserat och återuppväckt människors intresse för svensk politik?

Det var nog inte förrän efter SDs framgångar i riksdagsvalen 2006 och 2010 som människors intresse för politiken började vaknade till liv igen, då det började bli alltmer tydligt att de andra partierna var i otakt med människorna i samhället. Politikerna ignorerade människors växande sociala oro och ekonomiska missnöje med samhällsutvecklingen.

I takt med att SDs stöd i valmanskåren ökade i val efter val, blev det råa tonläget och hårda bemötande mot partiet, deras politiker, medlemmar och sympatisörer allt vanligare. Det kom inte bara från politiska motaktivister och extremister, utan mediala makthavare, politiska företrädare och partiledare gick i frontlinjen. Statsministrarna Reinfeldt och Löfven har dessutom betett sig föga statsmannamässigt när det gällt att bemöta SD.

Människor som började sympatisera med SDs profilfrågor gällande integration och migration, men som kanske inte röstade på partiet, blev helt plötsligt kallade nazister, fascister, rasister, brunråttor, främlingsfientliga och så vidare.

I takt med att dessa epitet haglade i alla dess former i vardagslivet, på arbetsplatser, i samhällsdebatten, i media och bland politiker började nog människor i folkdjupet på allvar intressera sig för den förda politiken kring integration och migration.

När dessutom integrationspolitikens tillkortakommanden blivit alltmer påtagliga i form av socialt utanförskap och ekonomisk segregation, och den kris- och kaosartade händelseutveckling präglad av politisk handlingsförlamning kring de ohållbara migrationspolitiken under 2015 har troligtvis bidragit till människors nuvarande intresse för politiken och dess konsekvenser.

Det kan därmed vara på grund av de andra partiernas verklighetsfrånvända integrationspolitik under lång tid och den ohållbara migrationspolitiken på senare år i kombination med det råa tonläget och hårda bemötande som SD fått av de andra partierna och andra aktörer i samhället som bidragit till människors nuvarande intresse för politiken.

SDs profilfrågor kring integration och migration har fått ett stort genomslag i folkdjupet och kan därmed ha vitaliserat och återuppväckt människors intresse för svensk politik som kan bottna i de sociala och ekonomiska konsekvenser på samhällsutvecklingen som integrations- och migrationspolitiken fört med sig.

Det handlar om orsak och verkan, dvs hade de andra partierna (framförallt S och M) i tid tagit sig an problemen och utmaningarna kring integrations- och migrationspolitiken och dessutom inte infört mobbning på den politiska agendan hade nog intresset varit av annan karaktär idag – snarare ”business as usual”.