Oacceptabel mansplaining, men acceptabel politisk och medial splaining

När fackförbundet Unionen öppnade stödlinje mot mansplaining väckte det inte oväntat blandade reaktioner. Med mansplaining avses när någon (läs man) förklarar något för någon (läs kvinna) på ett överlägset och förminskande vis. Benämningen anspelar på att det är en manlig härskarteknik, trots att det även finns kvinnor som tillämpar den på män och andra kvinnor.

Trots all den uppmärksamhet som ägnats i media på sistone åt fenomenet och ordet splaining är det märkligt och förvånande att den politiska och mediala splainingen gentemot medborgarna i det svenska samhället inte kommit upp till ytan.

Den politiskt och medialt korrekta huvudfåran har gång på gång på ett överlägset och förminskande vis bemött medborgarnas oro och missnöje inför de problem och utmaningar som finns när det gäller den svenska migrations- och integrationspolitiken med ren och skär splaining.

Den politiska och mediala splainingen gentemot medborgarna kring den svenska migrations- och integrationspolitiken i förhållande till exempelvis den danska har varit präglad av en självgod och moraliserande överlägsenhet.

Den svenska har lyfts fram som rättfärdig trots att den inte varit skyddsbehovsorienterad (FNs kvotflyktingar) och kostnadseffektiv, utan bidragit till att människosmugglare och asylentreprenörer  tjänat storkovan. Detta har skett i kombination med förminskning av kritiker och andra fritänkare som benämnts vara nazister, rasister, fascister, brunråttor, främlingsfientliga, bakåtsträvare, inhumana och så vidare.

Politisk och medial splaining i Sverige har också skett när det gäller Brexit och Donald Trump. De experter och proffstyckare (tankesmedjor och journalister) som politiker och media ofta rådfrågat har i många fall varit i uppläxande syfte för att idiotförklara eller förringa avvikande ståndpunkter.

Det slutade med ett svidande nederlag för den politiskt och medialt splainande doktrinen när det gällde Brexit och Trump, där man genom splaining i efterhand strävat efter att idiotförklara och bortförklara det uppenbara – att människor röstade på  Brexit och Trump. Dessa demokratiska valresultat och folkviljor har dessutom ifrågasatts med mästrande pekpinnar och härskartekniker á la splaining.

Den politiska och mediala splainingen som vidmakthållits i efterhand har vilat på en naiv trångsynthet och enkelspårig överlägsenhet. Varje försök att ifrågasätta och diskutera andra scenarier har ofta förvridits och förlöjligats på ett förminskande vis.

Att i efterhand i samma överlägsna tonläge och i förminskande ordalag måla upp domedagsprofetior och allsköns pest eller kolera scenarier kring Brexit och Trump bara förstärkt bilden av den politiska och mediala splainingen gentemot medborgarna.

Om nu manlig (och kvinnlig) splaining är oacceptabel, varför är i så fall politisk och medial splaining gentemot medborgarna acceptabel?