Media plockar russinen ur kakan

Jag argumenterade i en debattartikel på SvD Brännpunkt tidigare i år att svensk journalistik lider av systemfel (www.svd.se/svensk-journalistik-lider-av-systemfel ) och räknade upp ett dussintal brister som förekommer regelbundet i journalistiskt arbete.

I förlängningen kan dessa tillkortakommanden leda till ett gap mellan å ena sidan vad media rapporterar som sant och relevant, och å den andra vad allmänheten upplever som sakligt och opartiskt. Det handlar till syvende och sist om medias trovärdighet och allmänhetens förtroende för journalistiskt arbete.

Höstens nyhetsrapportering om flyktingsituationen i världen har haft fokus på enstaka händelser och individer kring EUs yttre gränser som lett till att svensk media bortsett från i princip alla andra mänskliga flyktingtragedier och lidanden i världen. Media i Sverige har också den senaste tiden dominerats av politiska eller ideologiska agendor i ledare, kolumner, debattartiklar, insamlingar och upprop av kändisar m m om samma händelser.

Ett exempel – en liten pojke spolades iland på en strand vid Medelhavet, vars syskon och mamma också drunknade, men pappan överlevde. Familjen var syriska flyktingar i Turkiet, men ett avslag på deras ansökan att få resa vidare till Kanada där de har familjeanknytning kan ha utlöst denna tragiska och sorgliga händelse. Känslor av uppgivenhet, frustration och desperation kan ha varit den utlösande faktorn att denna familj till varje pris försökte ta sig till EU istället.

Dessa funderingar och flera andra lämnades obesvarade i svensk media och lämnade fältet fritt åt andra att spekulera, konspirera och utnyttja för sina egna syften. Medias rapportering i relevans och sanningshalt framstår som otillräcklig i detta fall, med konsekvensen att medias saklighet och opartiskhet kan ifrågasättas.

Media fokuserade på att exploatera foton kring denna händelse, istället för att rapportera om olika förklaringar till vad det som kan driva föräldrar att riskera, inte bara sina egna liv, utan även sina barns för att ta sig till EU. Denna avsaknad av sammanhang och helhet (uteslutningar av perspektiv och information) i medias rapportering är föga sakligt och opartiskt.

I min roll som forskare med intresse för metodmässiga tillämpningar i praktisk verksamhet (t ex svensk journalistik) förvånas jag inte över den intensiva debatt och informationsdelning som samtidigt skedde på sociala medier, alternativa sajter, bloggar m m om denna händelse.

Svensk media må har rapporterat sanningsenligt kring specifika händelser och individer under hösten, men hur relevant var denna rapportering? Det som rapporterats har bara varit symptom på att det finns 50-60 miljoner andra människor på flykt på andra håll i världen, vilka kan vara mer eller mindre utsatta, desperata och drabbade på grund av pågående krig, etniska och religiösa konflikter, fattigdom och annat elände, EU är handlingsförlamat, regioner och kontinenter av länder förhåller sig passiva m m.

Svensk media tog på skygglapparna och valde att profitera på enstaka människoöden och gjorde en närsynt bedömning av vad som var relevant och sant. Istället har den intresserade allmänheten läst om detta från nyhetsrapportering i andra länder. Andra har valt att läsa på sociala medier, bloggar, alternativa sajter m m där spekulationer kunnat frodas som inte nödvändigtvis överensstämmer med verkligheten.

Hade svensk media berättat hela historien om denna familj (som samtidigt rapporterades internationellt) från början i sin nyhetsrapportering för allmänheten så hade nog flera ledare, kolumner, debattartiklar, upprop sett annorlunda ut – kanske inte ens existerat.

Media plockade bara russinen ur kakan och lämnade den sedan åt sitt öde och andra tilläts frossa i resterna.

Journalistikens publicitets- och yrkesetiska regler ter sig alltmer urvattnade och meningslösa när det gäller journalistiskt arbete i tider när information flödar i princip obehindrat på nätet och är lättillgänglig för gemene man.

Vad som är sant och relevant borde ställas mot vad som kan upplevas som sakligt och opartiskt för allmänheten. Det är en fråga om allmänhetens förtroende för journalistiskt arbete och trovärdighet när det gäller svensk journalistik som  i båda avseenden är illavarslande enligt dem årliga opinionsundersökningar som görs (Förtroendebarometern/TNS Sifo, SOM-undersökningen och Sverige Tycker/Inizio).

Det kan liknas vid sanningen ögonblick för svensk journalistik!